Melankoli
"Det är nu det är som ljuvligast", sa min badkompis i morse. Damen som i vinröd badkappa med en blårandig handuk om halsen nästan hela sommaren har kommit nedsusande på sin cykel till Kattvik ungefär vid samma morgondoppstid som jag. Konstigt nog, eftersom jag är ytterst oregelbunden i mina badvanor. Hon bor i det lilla gula huset som ligger inklämt mellan två lyxkåkar med hela havet utanför. Stranden vid hennes hus är dock full av sten och svårbadad, därför tar hon cykeln ner till badbryggan. Och till brevlådan för att hämta morgontidningen. Ibland när jag kommer ner sitter hon och läser tidningen framför en av de röda båthusen.
Jag kommer att sakna henne, vi har ju liksom blivit vänner. Konstigt det också eftersom vi aldrig pratat om något annat än om förekomsten av brännmaneter, tång, vind och vattenkvalitet. I morse var det ostlig vind och vattnet var ovanligt lent på något sätt. Sommarens näst sista morgondopp.
Det är mitten av augusti nu och päronen har precis börjat mogna i min trädgård. Och jag håller verkligen med min nya vän, det är alldeles underbart härligt trots att det både åskat och regnat idag. Turisterna har stuckit hem, stranden är nästan tom och det går att köra igenom Båstad utan att köa. Och nu när det är som bäst måste jag packa och åka. Därför har jag ägnat dagen åt att vårda melankolin på ett ganska skönt sätt. Jag har låtit den fylla mig. I morgon efter jag har tagit sommarens sista dopp bär det av till Stockholm igen och när jag väl sitter i bilen ämnar jag sätta jag punkt för mitt lite ledsamma tillstånd och glädja mig åt att få komma till huvudstaden igen.
I eftermiddags var jag nere i Bäckadalens handelsträdgård i Hallavara, en alldeles underbar liten ekologisk oas med världens mest fantastiska tomater. Över 50 sorter odlade i oeldade växthus där de fått mogna i lugn och ro. På Bäckadalen finns också ett litet kafé med hembakat. Idag hade jag turen att träffa en annan av mina nya kompisar, E, och vi drack té i solen och delade på en apelsinglacerad sockerkaka med rosmarin - ljuvlig den också. Kolla på http://www.basilika.nu
Bara några av dessa fantastiska tomater vars smak kommer att stanna hos mig länge.
Jag kommer att sakna henne, vi har ju liksom blivit vänner. Konstigt det också eftersom vi aldrig pratat om något annat än om förekomsten av brännmaneter, tång, vind och vattenkvalitet. I morse var det ostlig vind och vattnet var ovanligt lent på något sätt. Sommarens näst sista morgondopp.
Det är mitten av augusti nu och päronen har precis börjat mogna i min trädgård. Och jag håller verkligen med min nya vän, det är alldeles underbart härligt trots att det både åskat och regnat idag. Turisterna har stuckit hem, stranden är nästan tom och det går att köra igenom Båstad utan att köa. Och nu när det är som bäst måste jag packa och åka. Därför har jag ägnat dagen åt att vårda melankolin på ett ganska skönt sätt. Jag har låtit den fylla mig. I morgon efter jag har tagit sommarens sista dopp bär det av till Stockholm igen och när jag väl sitter i bilen ämnar jag sätta jag punkt för mitt lite ledsamma tillstånd och glädja mig åt att få komma till huvudstaden igen.
I eftermiddags var jag nere i Bäckadalens handelsträdgård i Hallavara, en alldeles underbar liten ekologisk oas med världens mest fantastiska tomater. Över 50 sorter odlade i oeldade växthus där de fått mogna i lugn och ro. På Bäckadalen finns också ett litet kafé med hembakat. Idag hade jag turen att träffa en annan av mina nya kompisar, E, och vi drack té i solen och delade på en apelsinglacerad sockerkaka med rosmarin - ljuvlig den också. Kolla på http://www.basilika.nu
Bara några av dessa fantastiska tomater vars smak kommer att stanna hos mig länge.
Kommentarer
Trackback
