milenabergquist

I en debattartikel i måndags i Svenska Dagbladet skriver den tidigare socialministern Bengt Westerberg att det vore farligt att tillåta svenska vinproducenter att sälja vin på sina gårdar. Jag tycker verkligen precis tvärtom. Jag tycker att det ÄR farligt att behandla oss svenskar som om vi inte själva kan ta ansvar för vår vinkonsumtion. Vad är det som gör oss annorlunda från resten av människorna i Europas vinproducerande länder? Varför ska inte våra nyblivna vinbönder få konkurrera på lika villkor med sina likar i resten av världen.

I Kanada träffade jag fantastiska vin- och ciderproducenter som hade byggt blomstrande verksamheter kring vin på gårdar som annars kanske skulle ha lagts ner. Busslaster med turister kom för att provsmaka och köpa vin och cider. Produkter av högsta kvalitet såldes under mycket trevliga och former. Ska vi nu inte ge våra svenska vinpionjärer en chans att växa och utvecklas.

Jag tycker mycket illa om detta överförmynderi. Att tro att vi kan komma till rätta med missbruk genom förbud fungerar inte. Istället borde myndigheterna fundera på varför människor dricker för mycket? Vad är det som gör att våra barn häller i sig alkohol på helgerna? Vad är det som gör att vi måste droga oss för att känna oss lyckliga?

Jag tror att bakom varje missbruk finns en stark längtan efter själens väg. En längtan efter att vara sig själv fullt ut. Att droga sig är ett sätt att slippa tankens tyranni, ältandet över det som varit och oro för framtiden, för en stund. När vi är fulla kan vi få en glimt av samma lycka, samma rus som när man är i kontakt med sin källa.

Ju mer vi kan leva i nuet, vara närvarande och vara oss själva, desto mindre droger behöver vi, tror jag. Och jag vill kunna åka till en svensk vinproducents gård och köpa mig en flaska gott vin, när jag vill. Att få äta en god middag och dricka ett väl valt vin till är en lycka.