milenabergquist

Smala, mycket smala, vindlande vägar på sydsidan där jag bad en lite bön inför varje krök av vägen. Ibland nära havet, ibland 300 meter upp, alldeles invid branta stup. Som tur var träffade vi en valguide, född på ön, som sa till oss att ta vänstervarvet runt, för att vara närmast berget och inte kanten. För övrigt såg vi en späckhuggare från utkiksposten där guiden satt och valspanade. Mäktigt. När han var barn på 50-talet, fanns cirka 1000 späckhuggare i Hawaiis vatten, idag 18000. Det finns hopp på denna jord. Om bara nu ryssarna, japanerna och jag skäms att säga det, våra grannar norrmännen, slutade jaga, skulle de bli ännu fler. Men, det är en annan historia.



Ni ser vägen här alldeles invid berget. Fem minuter senare...



Som tur var fanns det förfriskningar på vägen.



Och svindlande utsikter.



Och träd jag inte visste fanns.



Och en människa med en passion.



Och dessa små birdies.