2 dagar kvar och nu är Anja i backen
Redan klockan sex i morse kunde man se att det skulle bli en vacker dag. En tunn månstrimma lyste mellan bergen när jag kom hem efter att ha kört volontären till Creekside.
Och det blev det. Lasse hade en helt annan ton i ansiktet när jag hämtade honom klockan fem. Lång dag. Han rapporterar om långa köer till säkerhetskontrollerna, mycket rörig organisation, massor av poliser överallt och mycket som fortfarande inte funkar som det ska.
Anja och gänget var i alla fall uppe och testade skidorna. Lasse och hans gäng slippade före och efter. Här ser ni ryggen på vårt stora hopp:
Några av de svenska landslagscoacherna sa sig var oroliga för vädret och suckade över den rådande förvirringen. De trodde att de kunde åka fritt i systemen genom sin ackreditering, men icke sa Nicke. När de åkt över från Creekside till Whistler och ner till byn och skulle upp i liften igen fick de nobben och fick åka taxi tillbaka till Whistler.
Ja, ja det ska nog ordna till sig, tror jag. Är det inte alltid rörigt dagarna innan ett så stort event? Som vid ett genrep. Vi får hoppas det.
Lasse är lite orolig att kanadensarna helt enkelt vill för mycket och krånglar till saker och ting.
Sedan kan jag rapportera att vi håller med Gordon. Maten på Araxi var ljuvlig och miljön härligt avslappnad och opretentiös för att vara finkrog. Vi åt: Små varma brödbullar som doppades i den godaste olivolja där det också låg en välsmakande smörbit. En liten kopp med rykande zucchinisoppa med parmesan. Sedan åt jag fyra ostron skördade hos Hollie Wood, ja hon heter så, ostronodlaren på Denman Island utanför Vancouver Island. De var små och upptagna natten innan. Det var banne mig de godaste och fräschaste ostron jag någonsin ätit. Serverade på sedvanligt amerikanskt vis med rödvinsvinäger och charlottenlök och nyriven pepparrot från Pemberton. Och efter det njöt jag en blandning av gårdsgris från en annan närbelägen dal. Stekt filé och långkokt sida bjöds med en skysås, färsk svamp, gröna bönor och jordärtskockspuré. Skapelsen var toppad med små frasiga äppelchips. Lasse åt en mörk mustig vildsvampsbuljong med pasta och någon sort vit grönsak. Och sedan grillade pilgrimsmusslor med chorizo. Härligt surf and turfigt, tyckte han. Mycket goda kanadensiska viner till. Vi vill dit igen - snart. Helt enkelt lovely. Vi var så hungriga när vi kom och maten var så god att vi glömde tyvärr att fota.
Och det blev det. Lasse hade en helt annan ton i ansiktet när jag hämtade honom klockan fem. Lång dag. Han rapporterar om långa köer till säkerhetskontrollerna, mycket rörig organisation, massor av poliser överallt och mycket som fortfarande inte funkar som det ska.
Anja och gänget var i alla fall uppe och testade skidorna. Lasse och hans gäng slippade före och efter. Här ser ni ryggen på vårt stora hopp:
Några av de svenska landslagscoacherna sa sig var oroliga för vädret och suckade över den rådande förvirringen. De trodde att de kunde åka fritt i systemen genom sin ackreditering, men icke sa Nicke. När de åkt över från Creekside till Whistler och ner till byn och skulle upp i liften igen fick de nobben och fick åka taxi tillbaka till Whistler.
Ja, ja det ska nog ordna till sig, tror jag. Är det inte alltid rörigt dagarna innan ett så stort event? Som vid ett genrep. Vi får hoppas det.
Lasse är lite orolig att kanadensarna helt enkelt vill för mycket och krånglar till saker och ting.
Sedan kan jag rapportera att vi håller med Gordon. Maten på Araxi var ljuvlig och miljön härligt avslappnad och opretentiös för att vara finkrog. Vi åt: Små varma brödbullar som doppades i den godaste olivolja där det också låg en välsmakande smörbit. En liten kopp med rykande zucchinisoppa med parmesan. Sedan åt jag fyra ostron skördade hos Hollie Wood, ja hon heter så, ostronodlaren på Denman Island utanför Vancouver Island. De var små och upptagna natten innan. Det var banne mig de godaste och fräschaste ostron jag någonsin ätit. Serverade på sedvanligt amerikanskt vis med rödvinsvinäger och charlottenlök och nyriven pepparrot från Pemberton. Och efter det njöt jag en blandning av gårdsgris från en annan närbelägen dal. Stekt filé och långkokt sida bjöds med en skysås, färsk svamp, gröna bönor och jordärtskockspuré. Skapelsen var toppad med små frasiga äppelchips. Lasse åt en mörk mustig vildsvampsbuljong med pasta och någon sort vit grönsak. Och sedan grillade pilgrimsmusslor med chorizo. Härligt surf and turfigt, tyckte han. Mycket goda kanadensiska viner till. Vi vill dit igen - snart. Helt enkelt lovely. Vi var så hungriga när vi kom och maten var så god att vi glömde tyvärr att fota.
Kommentarer
Postat av: mille
test av kommentarlådan. Min syster säger att det inte gå...
Trackback
