milenabergquist

Så blev det allvar till slut. Lasse var i backen tidigt i morse, bra pirrig. Bergen var insvepta i dimma i ottan, men den lättade till allas glädje och det blev en kanondag. Här är han, redo för slippning på riktigt. Jag såg honom i backen på tv mellan åkare 19 och 20. Det var två killar i full speed.





Här ser ni Anja komma och pappa till vänster. Det var innan hon flög som en backhoppare. Han sa till Lasse efteråt att han var bra orolig, men att det nog skulle gå bra. Han är ju norrlänning så han säger inte så mycket, inte mer än nödvändigt. Kanske är han trött på OS-volontär slip crew no 105 som kommer och pratar hela tiden. Nej då, de har blivit nästan som polare.

Nedan ser ni en gammal snowcat som nu agerar högtalare på Vuarnet beach, det är Lasses del av backen. Den ligger en bit nedanför starten, cirka 30 sekunder efter. Spana efter den orangea hjälmen om ni hör något med beach.



I morgon är det damernas kombination och jag ska dit. Mitt livs första OS-tävling. Jag ska ta med min lilla flagga. Hoppas jag får skrika på Anja. Det verkar som om hon mår bra.

Annars var det full fart i byn i eftermiddags. Nu får man nästan köa på gatorna. Det råder en härlig stämning med alla dessa människor från hela världen blandade med idrottsmän och coacher. Jag har också varit på Lillevat och Squamish cultural center - spännande. Skriver mer om det sen.
Nu ska jag tillaga räkor från havet här utanför och en liten risotto.

Jag hoppas det blir gott, men jag är inte orolig, det blir ALLTID gott ;-)