Folkfest i Whistler när facklan passerade
Livet är fyllt av magi. Igår skulle vi ner och titta på när OS-facklan passerade Whistler. Den skulle komma vid sjutiden på kvällen. Jag var lite seg och Lasse tjatade på mig för att vi skulle komma iväg i tid. Till slut skärpte jag mig och gjorde mig i ordning. Precis när jag satte nyckeln i dörren för att låsa hördes ett himla liv. Utanför på vägen som går bredvid huset, Blackcomb way, kom polisbilar och coca-colabilar (hm, stor sponsor) och vi hann precis hoppa över snöhögarna och komma ut på trottoaren när vi såg facklan närma sig en bit bort. Så sprang hon precis förbi vårt hus. Och det var bara vi och några till som åskådare. Både Lasse och jag blev så tagna att vi började gråta. Det var en alldeles speciell energi som omgav kvinnan i vit overall som sprang med ett brinnande ljus som ska förena människor i världen och bringa fred. Det var ett stort ögonblick i mitt liv. Och precis utanför huset! Och bara vi som åskådare.
Sedan följde vi efter facklan och nere i byn var plötsligt alla tidigare så tomma torg och nästan öde gator fulla av människor. Vilken fest! Flaggor, musik, bjällror, rop och visslingar. Nere vid Whistlerfoten var det så mycket folk att jag blev lite snurrig. Jag kan bli det av för mycket folk och för stark sol. Därför gick vi en bit bort upp vid sidan av lifarna och fick på så sätt en mycket bättre vy över backen där facklan till slut bars sista biten av en lokal mountainbikeåkare vid namn Tyler Allison. Mäktigt var det han kom skidande med facklan i handen och folket som jublade.
Sedan gick vi till Sachi Sushi och gottade oss. Hade en riktigt trevlig pratstund med whistlerborna Richard och Julie. De hade från början varit ganska kritiska till att ha OS i sin by, men var nu lika tagna som vi.
Varså goda, några bildbevis:
Mat kan vara konst, eller hur. Denna lilla skapelse kallas Blossom och består av lax, krabba, avokado, något frasigt och rom. Mums, mums.
För övrigt är det 6 dagar kvar och solen strålar på en knallblå himmel. OS-volontären har jag skjutsat till Creekside för hans första pass med teamet. De ska åka igenom alla tävlingsbackar. Jag väntar med spänning på att få höra hur det gick. Han var aningen nervös, men cool när han tågade iväg i sin knallblå parkas med skidorna över axeln och med hjälmen lysande som en apelsin. Jag är så stolt över honom!
Sedan följde vi efter facklan och nere i byn var plötsligt alla tidigare så tomma torg och nästan öde gator fulla av människor. Vilken fest! Flaggor, musik, bjällror, rop och visslingar. Nere vid Whistlerfoten var det så mycket folk att jag blev lite snurrig. Jag kan bli det av för mycket folk och för stark sol. Därför gick vi en bit bort upp vid sidan av lifarna och fick på så sätt en mycket bättre vy över backen där facklan till slut bars sista biten av en lokal mountainbikeåkare vid namn Tyler Allison. Mäktigt var det han kom skidande med facklan i handen och folket som jublade.
Sedan gick vi till Sachi Sushi och gottade oss. Hade en riktigt trevlig pratstund med whistlerborna Richard och Julie. De hade från början varit ganska kritiska till att ha OS i sin by, men var nu lika tagna som vi.
Varså goda, några bildbevis:
Mat kan vara konst, eller hur. Denna lilla skapelse kallas Blossom och består av lax, krabba, avokado, något frasigt och rom. Mums, mums.
För övrigt är det 6 dagar kvar och solen strålar på en knallblå himmel. OS-volontären har jag skjutsat till Creekside för hans första pass med teamet. De ska åka igenom alla tävlingsbackar. Jag väntar med spänning på att få höra hur det gick. Han var aningen nervös, men cool när han tågade iväg i sin knallblå parkas med skidorna över axeln och med hjälmen lysande som en apelsin. Jag är så stolt över honom!
Kommentarer
Trackback
