Mitt livs första OS-tävling och Anja fick medalj!
OS är jättekul! Jag är så glad att jag får uppleva detta. Alla dessa människor som hejar och tjoar tillsammans. Massor av positiv energi i luften!
Först skjutsade jag slip crew 105 till Creekside. Sedan hem med bilen. Och iväg för att ta bussen ner till Creekside igen och damernas kombination. Ljuvlig morgon. Magiskt när solen letar sig fram över bergen. Sedan kunde man välja att ta sittliften upp till målområdet eller gå. Jag gick - uppför i 20 minuter. Sedan var jag varm resten av dagen.
Under störtloppet fick jag stå en bit bakom avspärrningen men mellan tävlingarna trängde jag mig fram till första parkett, inte långt från Lindsey Vonns mamma. Det är hon i vit mössa och solbrillor. Det var innan dottern åkte ur.
Där träffade jag också en trevlig islänning och vi hjälptes åt att passa platsen. Framför mig hade SvT sitt lilla bås och där stod Pernilla Wiberg och sminkade sig.
Och så tog Anja brons. Vilken bravad efter gårdagens flygtur med kraschlandning. Jag stod och viftade allt jag hade med min lilla hemgjorda flagga som jag tyvärr sedan tappade rakt ner i bajamajan. Ny och betydligt flottare med guldknopp dock inhandlad för 3,5 dollar till medaljutdelningen i kväll!
Här några bilder från vinnarnas parad från det ena tv-båset till det andra.
Silvermedaljören Julia!
Vinnaren Maria!
Och sist men inte minst! ANJA!!!
Upp bredvid mig trängdes en hel flock med gul- och blåklädda människor. "Vilka är ni", undrade jag. "Familjen", sa de. Ja, ha ja. Tv filmade dem och där stod jag med min lilla flagga och viftade för fullt. Alla tittade lite konstigt på flaggan. Islänningen sa att jag i alla fall skulle få pris för dagens fulaste flagga. Och nu är den borta, snyft.
Någonstans i vimlet nedan står jag - längst fram hängande över staketet.
Bilden är tagen av volontären när han var på väg ner för att hämta käppar till super-g-banan.
Så här slut var Lasse när han kom hem efter dagens snöfösande.
Först skjutsade jag slip crew 105 till Creekside. Sedan hem med bilen. Och iväg för att ta bussen ner till Creekside igen och damernas kombination. Ljuvlig morgon. Magiskt när solen letar sig fram över bergen. Sedan kunde man välja att ta sittliften upp till målområdet eller gå. Jag gick - uppför i 20 minuter. Sedan var jag varm resten av dagen.
Under störtloppet fick jag stå en bit bakom avspärrningen men mellan tävlingarna trängde jag mig fram till första parkett, inte långt från Lindsey Vonns mamma. Det är hon i vit mössa och solbrillor. Det var innan dottern åkte ur.
Där träffade jag också en trevlig islänning och vi hjälptes åt att passa platsen. Framför mig hade SvT sitt lilla bås och där stod Pernilla Wiberg och sminkade sig.
Och så tog Anja brons. Vilken bravad efter gårdagens flygtur med kraschlandning. Jag stod och viftade allt jag hade med min lilla hemgjorda flagga som jag tyvärr sedan tappade rakt ner i bajamajan. Ny och betydligt flottare med guldknopp dock inhandlad för 3,5 dollar till medaljutdelningen i kväll!
Här några bilder från vinnarnas parad från det ena tv-båset till det andra.
Silvermedaljören Julia!
Vinnaren Maria!
Och sist men inte minst! ANJA!!!
Upp bredvid mig trängdes en hel flock med gul- och blåklädda människor. "Vilka är ni", undrade jag. "Familjen", sa de. Ja, ha ja. Tv filmade dem och där stod jag med min lilla flagga och viftade för fullt. Alla tittade lite konstigt på flaggan. Islänningen sa att jag i alla fall skulle få pris för dagens fulaste flagga. Och nu är den borta, snyft.
Någonstans i vimlet nedan står jag - längst fram hängande över staketet.
Bilden är tagen av volontären när han var på väg ner för att hämta käppar till super-g-banan.
Så här slut var Lasse när han kom hem efter dagens snöfösande.
Kommentarer
Postat av: Agneta
Hello dear, tack för alla bloggrapporter. Måste erkänna att du är mitt huvudsakliga OS-medium, eftersom jag inte står ut med allt skrikande i radio och tv. Keep up the good work, och glöm inte oss som väntar på lägesrapporter!
Kramar från skåningarna
Postat av: mille
Tusen tack för kommentaren! Det är så roligt att veta att någon läser där ute i cyber space. Och vilken ära att få vara någons OS-medium. Massor av kramar från mig till er.
Trackback
