Lasse och jag pinjenötsförgiftade men alla glada ändå

Man lär sig verkligen nya saker varje dag. För tre dagar sen gjorde jag en jättegod pesto, basilikan är härlig här, stora blad och kraftig! Lasse och jag lät oss väl smaka till lite linguini. Dagen efter klagade Lasse på en konstig metallsmak i munnen, men det trodde han berodde på en dålig kinaräka han ätit dagen innan. Och så igår kväll kände jag en mycket underlig bitter smak i munnen. Och i morse i min ensamhet började jag verkligen fundera på om jag höll på att bli sjuk. Jag googlade lite snabbt på "bitter smak i munnen" och döm om min förvåning när jag direkt fick upp en massa om pinjenötsförgiftning! Det hade jag aldrig hört talas om. Det handlar alltså om skämda pinjenötter, tror forskarna. Man kan inte känna det på smaken, inte heller på doft eller utseende, utan det märkar man just på den bittra smaken som lär sitta i 2-5 dagar, ibland längre. Tack och lov är det inte farligt, bara obehagligt.
En del forskare tror också att det kan bero på olika arter av pinjenötter. Läbbigt i alla fall. Det är som att ha en malörtskvist långt bak i munnen. I och för sig gillar jag beska - men inte i den här formen. Intressant va?

I alla fall hade Lasse och ungdomarna härligt i backen. Nu sitter de där upp i långkalsonger med sina datorer och uppdaterar sig på Facebook. Trötta, glada och med skidbränna i ansiktena.





Lasses favoritbacke:



Adam's Avenue alltså.

Nu handla. Tidigare räckte ett paket bröd en vecka, en flaska juice likaså och osten fick Lasse och jag påminna oss att äta upp innan den blev för gammal. Efter två frukostar är allt i princip slut, så nu är det bara att bunkra igen. Jag har alltid älskat känslan av barn som äter - det får mig att känna mig rik på något sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0