En liten brun fågel och en gubbe med ögon blå
Första dagen vi var i Taos var det Valentine's day. Jag gick ut på måfå för att hitta något till min älskling. Det tog inte lång tid förrän jag hittade Taos Blue Gallery. Skyltfönstret var fullt av vackert hantverk av lokala konstnärer. Bland annat föll jag för en liten naiv gubbe i trä med ljust blå väldigt runda ögon. Han visade sig vara tillverkad av drift wood, vad säger man... Kommer inte på det just nu. Ni hör hur "international" jag är...
I alla fall, gubben var ljuvlig, men inte Lasses gubbe. Jag hittade däremot flera fåglar i trä. De var förtjusande. Jag plockade ut dem, och några andra saker och ställde på ett litet bord för att kunna välja. En av fåglarna var en duva, också med väldigt runda ögon, sa: "Hallå där, får jag följa med till Sweden." Och ja, jag kände direkt att den var Lasses. Det visade sig att alla sakerna jag valt, trots att de stod på helt olika ställen i galleriet, och gubben, var gjorda av samme konstnär, Duane O'Hagan. Allt han gjorde var inspirerat av indianernas primitiva konst. Han hittade saker i öknen, precis som Georgia O'Keeffe, och gjorde fåglar, gubbar och masker av dem. Så intressant, att just hans saker "talade" till mig. Lasse blev i alla fall väldigt glad över fågeln. Den får ju så klart stå inomhus. Inte stanna i trädgården som Lasses andra typ 100 loppisfåglar på Bäckatorp. Dagarna gick och jag kunde inte släppa tankarna på den lilla gubben med det blå ögonen. Så precis innan vi skulle åka, packade och klara, hörde jag den lilla bruna fågeln ropa i mitt huvud: "Jag vill inte åka hela vägen till Sverige, utan min kompis, han med de blå ögonen."
"Jag måste ha gubben", sa jag till Lasse som suckade. Ner till galleriet. Klockan var halv 11 och det öppnade inte förrän klockan 11. "Äsch, det var väl inte meningen", sa jag och suckade.
"Jodå," sa Lasse. "Vi tar en fika så länge." Det gjorde vi på Bent's Café & Deli. Och dagen till ära den här lilla godingen:
Saftig morotskaka med härlig cream cheese frosting.
Bilder på fåglen och gubben kommer så småningom. De ligger nu sida vid sida väl inplastade för resan hem.
Här är några andra bilder från Taos - en av mina favoritplatser på jorden.
Minimalism.
Typisk Taosdörr.
Adobe och viktorianskt i underbar blandning. Spanjorer och britter.
Taos plaza i kvällsljus. Det är just ljuset, det speciella ljuset som lockat konstnärer till området i alla tider.
Här vilar en alldeles speciell energi. Jag har hört många säga att det är en energi som speciellt lockar kvinnor, starka kvinnor. Berget är en kvinna, sägs det också. Det har formen av en kvinna. Lyckas man i Taos så tycker berget om dig. If the mountain doesn't lika you, it spits you right out", som ett talesätt lyder. Under våra 10 dagar i Taos hörde både jag och Lasse olika varianter på samma historia om och om igen. "Jag var bara på genomresa och när jag kom hit kände jag bara att här ska jag bo", "Jag var på besök hos en vän och blev kvar."
De indianstammar som levde där för 1000 år sedan hade matriarkat. Det var kvinnorna som bestämde vilket ändrade sig så småningom när spanjorerna kom. Först kvinnor, sedan män. Kanske dags för både kvinnor och män nu.
Okej, nu undrar ni alla vad skidåkaren tyckte om Taos. Svaret är: Sådär. Taos Ski Valley hade för lite snö och var helt enkelt för litet. Kul på sätt och vis med väldigt brant åkning och toppar att klättra uppför och åka ner. Om man kombinerar Taos med andra små skidorter i New Mexico och ser skidåkandet som ett komplement till övrigt upptäckande - då är det absolut ett alternativ. Inte långt från Taos ligger Red River, Angels Fire, Sipapu...Och det finns backar nära Santa Fe.
I alla fall, gubben var ljuvlig, men inte Lasses gubbe. Jag hittade däremot flera fåglar i trä. De var förtjusande. Jag plockade ut dem, och några andra saker och ställde på ett litet bord för att kunna välja. En av fåglarna var en duva, också med väldigt runda ögon, sa: "Hallå där, får jag följa med till Sweden." Och ja, jag kände direkt att den var Lasses. Det visade sig att alla sakerna jag valt, trots att de stod på helt olika ställen i galleriet, och gubben, var gjorda av samme konstnär, Duane O'Hagan. Allt han gjorde var inspirerat av indianernas primitiva konst. Han hittade saker i öknen, precis som Georgia O'Keeffe, och gjorde fåglar, gubbar och masker av dem. Så intressant, att just hans saker "talade" till mig. Lasse blev i alla fall väldigt glad över fågeln. Den får ju så klart stå inomhus. Inte stanna i trädgården som Lasses andra typ 100 loppisfåglar på Bäckatorp. Dagarna gick och jag kunde inte släppa tankarna på den lilla gubben med det blå ögonen. Så precis innan vi skulle åka, packade och klara, hörde jag den lilla bruna fågeln ropa i mitt huvud: "Jag vill inte åka hela vägen till Sverige, utan min kompis, han med de blå ögonen."
"Jag måste ha gubben", sa jag till Lasse som suckade. Ner till galleriet. Klockan var halv 11 och det öppnade inte förrän klockan 11. "Äsch, det var väl inte meningen", sa jag och suckade.
"Jodå," sa Lasse. "Vi tar en fika så länge." Det gjorde vi på Bent's Café & Deli. Och dagen till ära den här lilla godingen:
Saftig morotskaka med härlig cream cheese frosting.
Bilder på fåglen och gubben kommer så småningom. De ligger nu sida vid sida väl inplastade för resan hem.
Här är några andra bilder från Taos - en av mina favoritplatser på jorden.
Minimalism.
Typisk Taosdörr.
Adobe och viktorianskt i underbar blandning. Spanjorer och britter.
Taos plaza i kvällsljus. Det är just ljuset, det speciella ljuset som lockat konstnärer till området i alla tider.
Här vilar en alldeles speciell energi. Jag har hört många säga att det är en energi som speciellt lockar kvinnor, starka kvinnor. Berget är en kvinna, sägs det också. Det har formen av en kvinna. Lyckas man i Taos så tycker berget om dig. If the mountain doesn't lika you, it spits you right out", som ett talesätt lyder. Under våra 10 dagar i Taos hörde både jag och Lasse olika varianter på samma historia om och om igen. "Jag var bara på genomresa och när jag kom hit kände jag bara att här ska jag bo", "Jag var på besök hos en vän och blev kvar."
De indianstammar som levde där för 1000 år sedan hade matriarkat. Det var kvinnorna som bestämde vilket ändrade sig så småningom när spanjorerna kom. Först kvinnor, sedan män. Kanske dags för både kvinnor och män nu.
Okej, nu undrar ni alla vad skidåkaren tyckte om Taos. Svaret är: Sådär. Taos Ski Valley hade för lite snö och var helt enkelt för litet. Kul på sätt och vis med väldigt brant åkning och toppar att klättra uppför och åka ner. Om man kombinerar Taos med andra små skidorter i New Mexico och ser skidåkandet som ett komplement till övrigt upptäckande - då är det absolut ett alternativ. Inte långt från Taos ligger Red River, Angels Fire, Sipapu...Och det finns backar nära Santa Fe.
Kommentarer
Trackback
