Än vandrar gudar...
Än vandrar gudar över denna jord, som Hjalmar Gullberg skrev i Förklädd Gud. Och de finns inom åldringsvården.
Min far är gammal och har varit mycket sjuk de senaste åren. Han bor ensam i en mellansvensk stad. Från den dagen han inte längre klarade sig själv har vården klivit in på ett fantastiskt sätt. Han har en egen sköterska han kan ringa när oron sätter in. Hon kommer farande från vårdcentralen när han behöver. När han har varit riktigt illa däran har han ringt upp till sjukhuset och strax blivit hämtad av trygg ambulanspersonal. När han i somras var så svag att vi trodde att vi såg honom för sista gången fick han komma till ett korttidsboende där han blev omhuldad som en prins tills han var stark nog att åka hem.
Varje morgon kommer hemtjänsten och ser till att ”han lever”, som pappa själv uttrycker det. Och så är det ju Fredrik. ”En trevlig ung man”. Fredrik fixar pappas dator så han kan arbeta. Han klipper honom fint och handlar hans mat. Och de har ”så intressanta samtal.”
Kanske ingår inte allt som Fredrik gör i hemtjänstens egentliga uppdrag, men Fredrik verkar förstå vad min pappa behöver för att hans liv ska vara meningsfullt och värdigt, trots sjukdomen. Fredrik följer sitt eget huvud och hjärta.
”Något gott måste jag ha gjort för att förtjäna alla dessa goda människor”, säger pappa när han pratar om Fredrik och om Inga. Hon som kom från Städfirman och nu har blivit hans vän. Hon som hälsar på nästan varje dag med en nyplockad bukett eller en portion hemlagade kåldolmar. Och så har vi ju faster Gunvor som kommer med sockerkakor och pratstund…
Ibland kan det vara bra att tänka på, lyfta fram och uppskatta allt det goda som sker i tysthet runt omkring oss. Och inte ta det för givet.
…är Gud på jorden, vandrar han förklädd, fortsätter Gullberg.
