Aloha från Maui / Hawaii
Här är vi nu:
Hana, Maui, Hawaii. Denna resa är fantastisk, en verklig gåva. Tänk att få vara med när den man delar sitt liv med förverkligar sina drömmar. Och att ha tid att låta allt bara komma och vara flexibel. Att låta livet fösa en vidare och inte säga nej för att man redan bestämt en färdväg.
När vi var i Whistler kom Lasse på att han hade en gammal racekompis i Seattle som också hade ett hus i Creekside. Lasse mejlade, fick svar direkt. Larry var på väg upp till Whistler. När vi träffades sa han: "You must come to our house on Maui". Och vi tackade jag och passade på när vi ändå var på den här delen av jordklotet. Vi hoppade på ett flyg från Denver till Los Angeles och vidare. Kom igår kväll.
Det tog tre timmar på slingrade vidunderligt vackra vägar att komma hit till Hana, genom frodig, varm, fuktig och knallgrön djungel med gigantiska träd och växter jag bara sett i miniformat i blomsterhandeln: fikusar, hibiskusar, kokospalmer, bananträd... Och vattenfall med små dammar överallt.
Vackert så man nästan smäller av. Och på en grind satt fyra enorma och färgsprakande papegojor på rad. Tyvärr kunde vi inte stanna och fota. Men stannade gjorde vi och åt coconut shrimp till lunch. Tillagade i det här köket:
I natt ska vi bo på hotell för dessa vägar där det stupar ner mot havet vill man inte fara i mörkret. Krogar finns det inte så många av här därför har vi handlat lite gott i en milt sagt primitiv livsmedelsbutik med plåttak och typ jordgolv, (korv och chips), och på bondens marknad där vi köpte macadamianötter, färska gröna bönor, papaja, pyttebananer, tomater och bananbröd. Vilken fest!
Dessa kast. Från Denver och The flat iron - som plåtån där kallas, nedanför The Rockies till denna paradisö i Stilla havet. Ursäkta om jag är tjatig, men tänk så vidunderligt vacker denna vår jord är. Och vad tacksamma vi ska vara som får vara en del av den.
Lite yoga vid havet får avsluta för idag. Regn på väg in, men vad gör det när det är minst 27 grader varmt.
Hana, Maui, Hawaii. Denna resa är fantastisk, en verklig gåva. Tänk att få vara med när den man delar sitt liv med förverkligar sina drömmar. Och att ha tid att låta allt bara komma och vara flexibel. Att låta livet fösa en vidare och inte säga nej för att man redan bestämt en färdväg.
När vi var i Whistler kom Lasse på att han hade en gammal racekompis i Seattle som också hade ett hus i Creekside. Lasse mejlade, fick svar direkt. Larry var på väg upp till Whistler. När vi träffades sa han: "You must come to our house on Maui". Och vi tackade jag och passade på när vi ändå var på den här delen av jordklotet. Vi hoppade på ett flyg från Denver till Los Angeles och vidare. Kom igår kväll.
Det tog tre timmar på slingrade vidunderligt vackra vägar att komma hit till Hana, genom frodig, varm, fuktig och knallgrön djungel med gigantiska träd och växter jag bara sett i miniformat i blomsterhandeln: fikusar, hibiskusar, kokospalmer, bananträd... Och vattenfall med små dammar överallt.
Vackert så man nästan smäller av. Och på en grind satt fyra enorma och färgsprakande papegojor på rad. Tyvärr kunde vi inte stanna och fota. Men stannade gjorde vi och åt coconut shrimp till lunch. Tillagade i det här köket:
I natt ska vi bo på hotell för dessa vägar där det stupar ner mot havet vill man inte fara i mörkret. Krogar finns det inte så många av här därför har vi handlat lite gott i en milt sagt primitiv livsmedelsbutik med plåttak och typ jordgolv, (korv och chips), och på bondens marknad där vi köpte macadamianötter, färska gröna bönor, papaja, pyttebananer, tomater och bananbröd. Vilken fest!
Dessa kast. Från Denver och The flat iron - som plåtån där kallas, nedanför The Rockies till denna paradisö i Stilla havet. Ursäkta om jag är tjatig, men tänk så vidunderligt vacker denna vår jord är. Och vad tacksamma vi ska vara som får vara en del av den.
Lite yoga vid havet får avsluta för idag. Regn på väg in, men vad gör det när det är minst 27 grader varmt.
Kommentarer
Trackback
