Älskar att bila
Så körde vi in i Oklaholma och strax blev det så kulligt, grönt, frodigt och vackert igen. Här gick vita kor på gröna ängar och det luktade friskt. Och sedan in i Tennessee och lika prunkande junigrönt (som tidig svensk sommar) där. Sjöar där det växte träd i vattnet. Vita storkar-typ vid strandkanten. Bokskogar och vita hus i kolonialstil. Vi är i södern, det hörs tydligt på den släpiga dialekten. "How are you, all." Men ett all som liksom släpar efter.
Det är så härligt att glida fram genom ett ständigt föränderligt landskap och inte riktigt veta vart man ska hamna. Hur ser det ut bakom nästa kulle? Att bila är meditativt. Jag jobbar också i bilen. Skriver nu på Millan fyra, en stund varje dag tills batterierna tar slut. Det känns jättekul för Millan är också på bilsemester, fast i Frankrike.
Middag på Jim & Nick's, ett riktigt barbqueplace, Tennessee är känt för sin grillade gris, där allt gjordes från scratch. Maten kändes som hemlagad och godast av allt var efterrätten: coconut cream pie. En sorts pie med någon sors kolaliknande kokosfyllning, toppat med ett berg av grädde. Vilken total kaloribomb, men härlig.
Sedan Nashville. Där var Jon Bon Jovi också. Vi gled in i centrum, såg en skylt med Hampton Inn, en kedja vi tycker är helt okej, stannade och gick in i receptionen. Har ni något rum? Nej, tyvärr det är fullt, sa den kvinliga receptionisten. Jon Bon Jovi har koncert i kväll. Men, vi har ju det där rummet, sa den manlige receptionisten. Jaha, det där, sa hon. Det utan tv. Vi behöver ingen tv, sa jag. Fast vi får väl rummet för ett reducerat pris, sa Lasse. Sure, sa hon och drog av 149 dollar!!! Vilket flyt. Ett rum, fast alla hotell i stan var fulla. Ett stenkast från Nashvilles Broadway. Och vi ser ändå aldrig på tv, utom en kväll när Lasse skulle se en aktionfilm som aldrig tog slut på grund av alla reklamavbrott.
Krabba på kvällen, varm och nykokt, bästa grejen i Nashville. Inte så kul stad annars, om jag ska vara ärlig, inte så roliga energier, lite slabbigt på något sätt. Säkert kul för många, men inte för mig.
Det är så härligt att glida fram genom ett ständigt föränderligt landskap och inte riktigt veta vart man ska hamna. Hur ser det ut bakom nästa kulle? Att bila är meditativt. Jag jobbar också i bilen. Skriver nu på Millan fyra, en stund varje dag tills batterierna tar slut. Det känns jättekul för Millan är också på bilsemester, fast i Frankrike.
Middag på Jim & Nick's, ett riktigt barbqueplace, Tennessee är känt för sin grillade gris, där allt gjordes från scratch. Maten kändes som hemlagad och godast av allt var efterrätten: coconut cream pie. En sorts pie med någon sors kolaliknande kokosfyllning, toppat med ett berg av grädde. Vilken total kaloribomb, men härlig.
Sedan Nashville. Där var Jon Bon Jovi också. Vi gled in i centrum, såg en skylt med Hampton Inn, en kedja vi tycker är helt okej, stannade och gick in i receptionen. Har ni något rum? Nej, tyvärr det är fullt, sa den kvinliga receptionisten. Jon Bon Jovi har koncert i kväll. Men, vi har ju det där rummet, sa den manlige receptionisten. Jaha, det där, sa hon. Det utan tv. Vi behöver ingen tv, sa jag. Fast vi får väl rummet för ett reducerat pris, sa Lasse. Sure, sa hon och drog av 149 dollar!!! Vilket flyt. Ett rum, fast alla hotell i stan var fulla. Ett stenkast från Nashvilles Broadway. Och vi ser ändå aldrig på tv, utom en kväll när Lasse skulle se en aktionfilm som aldrig tog slut på grund av alla reklamavbrott.
Krabba på kvällen, varm och nykokt, bästa grejen i Nashville. Inte så kul stad annars, om jag ska vara ärlig, inte så roliga energier, lite slabbigt på något sätt. Säkert kul för många, men inte för mig.
Kommentarer
Trackback
