milenabergquist

I love North Carolina! Färska söta jordgubbar, den där långsamma släpiga dialekt, riktig så kallad comfort food och landskapet. Vi åkte rakt igenom ut mot Atlantkusten. På vägen åkte vi genom jordbrukslandskap och det tog ett tag innan jag insåg att vi verkligen var i Södern med sin mörka historia. Längs med småvägarna låg tobaks- och bomullsplantagerna på rad. Stora, oftast vita fantastiskt vackra trähus med pelare och alltid en frontporch med gungstolar i trä. Och så bakom husen oftast förfallna lador och betydligt mindre hus för slavarna. Många av de gamla plantagerna från början av 1800-talet är öde och håller på att rasa samman eller överväxas med murgröna. Jag skulle vilja rädda dem alla. De kostar ingenting!
Flera av dessa gamla kolonialstäder - det var här det första engelska barnet föddes på amerikansk mark - är halvtomma, på grund av lågkonjukturen. Vissa med eldsjälar är levande med historiska festivaler, öppna hus i historiska hem, fortfarande gasljuslampor osv. Ett bra exempel är Tarboro - värt att besöka!

På väg ut mot Manteo åkte vi igenom enorma naturreservat och längs med en smal flod som hette Aligator River. När jag som mest spanade efter krokodiler skrek Lasse: En björn! Och mycket riktigt, 5 meter från vägen stod en svart bjässe. Tyvärr hade vi en bil precis bakom oss så vi kunde inte stanna. Och så såg jag en sköldpadda på en stock, fast Lasse trodde mig inte.

Manteo är en ljuvlig lite sommarstad på ön Roanoke och vi hittade det härligaste bed & breakfast: The White Doe Inn. Jag säger bara: Lovely. Kolla azaleorna!





Så här skulle jag tillbringa mycket tid om jag hade en plantage, eller ett townhouse som detta nära havet.



Och rummen:





Vi sov som stockar i en himmelssäng.