milenabergquist

Hi, hi. Lurade. Det är Trinidad, Colorado. Där åt vi lunch på ett café på väg ner mot Santa Fe. Denna lilla gruvstad ligger precis innan gränsen till New Mexico. Dessa underbara amerikanska namn, som berättar så lite och ändå så mycket på samma gång. De sätter i alla fall igång min fantasi. Staden före hette Walsenburg! Och sedan Santa Fe, Den heliga tron (tack Anna!). Vilken ljuvlig liten stad (75 000 invånare) och vilken spännande arkitektur - bortom allt jag tidigare sett.



Det gamla torget. Träden höll precis på att slå ut.



Vid The Governors Palace sålde indianerna sina smycken. Staden är turistig, men på ett elegant sätt. Inte en massa tingeltangel vid varje gathörn. Massor av gallerier med lokalt konsthantverk. Och som sagt husen är fantastiska, adobe houses, byggda av lera.





Jesus på dörren och hemliga gröna saker i översta lådan.



USA:s allra äldsta, från 1600 talet. Och den allra äldsta kyrkan låg alldeles intill:



Med den allra vackraste altartavla med naivistiska helgon. På en skylt i kyrkan, också 1600-tal men ligger på mycket äldre helig plats, stod att om man upplevde något märkligt, var det bara vänliga själar på besök. Jag kände bara stor frid, så nog var de omhändertagande.



Här bodde vi, mycket vackert inrett med antikviteter och indiankonst, ny och gammal.



The Anasazi var de indianer som bodde i trakten för mycket länge sedan, typ 1200 före kristus.

Att vi kom till Santa Fe berodde på ännu ett spännande möte i Boulder för flera veckor sedan. Vid frukostbordet på det Bed & Breakfast vi bodde på satt en kvinna från Santa Fe. Hon heter Lisa och bor med sin man i Santa Fe. "You must come and stay with us". Nu valde vi att bo på hotell men vi åt en härlig middag hemma hos henne och hennes man Paul. Lisa är advokat och jobbar för Navajoindianerna. Han åt guvenören. Så gästfria och trevliga människor. Som turist är det ju fantastiskt att få komma hem till någon. De bor i ett lerhus från 1920-talet - så vackert. Inte en rät vinkel. Bara vita väggar, mörka bjälkar i taket och små fönster. De bjöd på ost, kex och jättestora oliver. Sedan en ljuvlig sallad med fläskfilé, apelsiner, avokado och chili. Maten i Santa Fe är speciell, spansk/mexikanskt inspirerad med massor av chili, spiskummin, koriander och annat gott.
Fantastiskt gott åt vi också på restaurangen Aqua Santa - den godaste kolsvarta linssoppa jag ätit med knapriga krutonger stora som större knappnålshuvuden. Matreportage ska göras vid hemkomsten till Sverige. Jag blev superinspirerad.


Bäst av allt i Santa Fe - Georgia O'Keefeemuseet. Jag är helt kär i henne. Hennes målningar påverkade mig så starkt, jag blev så rörd. Stora färgstarka blommor, öde landskap. Så enkelt på något sätt. Ett lerhus med en dörr. Hon älskade New Mexico och kämpade i 13 år för att få sitt drömhus där, en gammal öde ranch mitt ute i öknen. Där ligger ett berg hon älskade. Hon sa: "God told me if I painted the mountain often enough, he'd give it to me. I think he did."