milenabergquist

Nu gör vi ju inget annat än att gå på medaljceremonien. I går såg vi Anja lysa som en sol. Det är så kul när glädjen skiner ur ansiktet på den som har vunnit en seger, oavsett vilken medalj. Så här såg det ut:



Och så här glada var jag och OS-volontären när vi stod i stand by-kön på väg in. Där är det kul att stå, men vet aldrig vem som står framför eller bakom som man kan prata med. Och pratar med varandra, det gör folk här. OS öppnar upp. Några gulliga kanadensiska snowboardåkare från Kanada tog det här fotot. Och vi plåtade dem med deras kamera.



Så här glada var poliserna som vaktade oss. Det är så festligt med alla dessa poliser från alla delar av Kanada som är här och jobbar. Fascinerande att se alla olika uniformer. Här är i alla fall några klassiska RCMP, Royal Canadian Mounted Polic. Jag såg några till häst också - kolsvarta jättestora hästar - imponerande.



Och nu måste vi dit igen ikväll och vifta den nyinköpta flaggan när Anna Haag tar emot silvermedaljen. Stackars volontären, han börjar bli bra slut nu. Får se om han orkar när jag har hämtat honom från dagens skift.

Gårdagen avslutades på favviskrogen Sachi Sushi. Mr Sachi är vår bästa kompis nu och sticker han till oss små extraskålar med läckerheter. I går tonfisk - rå - med rostade sesamfrön. Här står han och jobbar, sex dagar i veckan. Det är han i blått. Killarna i svarta dunjackor var coacher för japanska backhoppare.



Humor har hans personal också. Mr Sachi utövar här olika OS-grenar.