I morgon packar vi
Och tidigt på lördag morgon åker vi ner mot Victoria, huvudstaden i BC. En ljuvlig liten gräddbakelseliknande storstad vid kanten av Stilla havet och mer brittisk än moderlandet självt. Det var här den första engelsmannen landsteg i slutet av 1700-talet. Då var det en riktigt vild håla fylld av indianer, kineser, business- och sjömän, lycksökare och guldgrävare. Ingen annan stad i Kanada lär vara så hemsökt av spöken. När jag och min vän och fotograf Ann Lindberg var där i höstas såg vi inte röken av någon endaste liten ande. Men nu ska jag spana.
Victoria ligger på Vancouver Island så vi tar färja från Tsawassen, någon halvtimmes resa från Vancouver. Resan över tar cirka 1,5 timme.Nog skulle jag kunna stanna här längre, men nu ska det bli skönt att slippa hela OS-köret. Visst har det varit fantastiskt att få vara med om, men det är dags att rulla vidare nu.
OS-volontären är lika trött han och ser fram emot SEMESTER! Nu har det varit 19 dagars stenhårt arbete. "Tur att jag inte visste vad jag gav mig in på", säger han och ler. Mer väderbiten och brunbränd har jag sällan sett honom. Tänk vilken tur att vi inte försöker lista ut vad vi ska få vara med om, då skulle vi aldrig komma någon vart. Att följa pirret i magen, leder alltid rätt ändå även om det inte alltid blir som man tänkt sig.
Mulle, som vi döpt bilen till, har fått ett takbox idag. En svensk sådan. Världen är märklig. I Squamish i Kanada, där Stilla havet möter Coastal Mountains, där hade de bara takboxar från Sweden - Thule. Så vår box blir väl lycklig över att shippas tillbaka till hemlandet igen vår. Det blir en berest box.
Victoria ligger på Vancouver Island så vi tar färja från Tsawassen, någon halvtimmes resa från Vancouver. Resan över tar cirka 1,5 timme.Nog skulle jag kunna stanna här längre, men nu ska det bli skönt att slippa hela OS-köret. Visst har det varit fantastiskt att få vara med om, men det är dags att rulla vidare nu.
OS-volontären är lika trött han och ser fram emot SEMESTER! Nu har det varit 19 dagars stenhårt arbete. "Tur att jag inte visste vad jag gav mig in på", säger han och ler. Mer väderbiten och brunbränd har jag sällan sett honom. Tänk vilken tur att vi inte försöker lista ut vad vi ska få vara med om, då skulle vi aldrig komma någon vart. Att följa pirret i magen, leder alltid rätt ändå även om det inte alltid blir som man tänkt sig.
Mulle, som vi döpt bilen till, har fått ett takbox idag. En svensk sådan. Världen är märklig. I Squamish i Kanada, där Stilla havet möter Coastal Mountains, där hade de bara takboxar från Sweden - Thule. Så vår box blir väl lycklig över att shippas tillbaka till hemlandet igen vår. Det blir en berest box.
Kommentarer
Trackback
