OS-invigning nu - Mille reporting live
Ja, nu sitter vi här och gråter, Lasse och jag. Så rörda av detta evenemang. Missa inte invigningen. Speciellt inte början när representanter för BC:s ursprungsbefolkning kommer in och välkomnar hela världen. Äntligen får ett lands minoritetsbefolkning gå först! Jag har i alla fall aldrig sett det förut på någon OS-invigning, men å andra sidan har jag bara sett en förut, men i alla fall. Och de är så fantastiskt vackra i sina dräkter. Kanske blir detta ett steg i rätt riktning för detta lands "First nations" som fortfarande till stora delar lever under helt andra förhållanden än resten av befolkningen. Det är bara att åka en timme norröver för att se det med kristallklar tydlighet.
I övrigt är invigningen en färgsprakade fest som väl speglar Kanadas multikulturella, vänliga och naturälskande folk. Och som också spelar den tillåtande känsla av "högt i tak" som man får här i Kanada.
Nu väntar vi bara med spänning på vem som ska föra facklan den sista biten. Spänningen är olidlig. Det blev inte en, det blev flera bland andra Wayne Gretsky som tillsammans tänder den olympiska elden. Ut ur golvet skulle fem jättefacklor komma, men bara tre dök upp. Det blev bra i alla fall och Wayne förde facklan vidare till nästa olympiad eller hur det nu går till. Ut sprang han i alla fall. Ja, nu åker han bil genom Vancouver. Och det öser ner.
Annars hade Lasse en ledig dag och då for vi ner till Vancouver för att kolla stämningen. Och den var hög. Facklan var på väg genom staden och möttes av hurrarop och protester från Vancouvers hemlösa. Staden har många av dem, det kan ingen undgå att se. Men det gick bra ändå. Facklan tog en annan väg och de hemlösa var fredliga, förstås.
I vackra Vancouver, som jag tycker att ni alla som läser detta måste åka till, hade de japanska körsbärsträden precis slagit ut. Och en tidig rhodonendronsort som jag hoppas att min vän och trådgårdsreporter Agneta U kan skicka namnet på i en kommentar. I rabatterna blommade krokus och snödroppar.
Tyvärr började dagen med en ung människas död. Den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvilis kastades ut från sin farkost. Nedanför OS-ringarna i Whistler hade någon satt fram denna blomma. Låt oss skicka ljus till hans familj och vänner.
I övrigt är invigningen en färgsprakade fest som väl speglar Kanadas multikulturella, vänliga och naturälskande folk. Och som också spelar den tillåtande känsla av "högt i tak" som man får här i Kanada.
Nu väntar vi bara med spänning på vem som ska föra facklan den sista biten. Spänningen är olidlig. Det blev inte en, det blev flera bland andra Wayne Gretsky som tillsammans tänder den olympiska elden. Ut ur golvet skulle fem jättefacklor komma, men bara tre dök upp. Det blev bra i alla fall och Wayne förde facklan vidare till nästa olympiad eller hur det nu går till. Ut sprang han i alla fall. Ja, nu åker han bil genom Vancouver. Och det öser ner.
Annars hade Lasse en ledig dag och då for vi ner till Vancouver för att kolla stämningen. Och den var hög. Facklan var på väg genom staden och möttes av hurrarop och protester från Vancouvers hemlösa. Staden har många av dem, det kan ingen undgå att se. Men det gick bra ändå. Facklan tog en annan väg och de hemlösa var fredliga, förstås.
I vackra Vancouver, som jag tycker att ni alla som läser detta måste åka till, hade de japanska körsbärsträden precis slagit ut. Och en tidig rhodonendronsort som jag hoppas att min vän och trådgårdsreporter Agneta U kan skicka namnet på i en kommentar. I rabatterna blommade krokus och snödroppar.
Tyvärr började dagen med en ung människas död. Den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvilis kastades ut från sin farkost. Nedanför OS-ringarna i Whistler hade någon satt fram denna blomma. Låt oss skicka ljus till hans familj och vänner.
Kommentarer
Trackback
