En plats i mitt hjärta

När vi började närma oss Abiquiú blev jag så berörd att tårarna kom. Jag fick den där starka känslan av igenkännande. Här har jag varit förut. Detta är en plats jag älskar.



Och jag är inte ensam. Många har kommit till New Mexico, förälskat sig handlöst och stannat. En av dem var konstnären Georgia O'Keeffe. Hon kom, blev betagen, åkte tillbaka till New York för att sedan återvända till Abiquiú och Ghost Range 12 år senare. Tyvärr var både hennes hus i Abuqiú och på Ghost Range stängda så här års. Men, jag se området och jag ska ju tillbaka. Jag skulle också kunna flytta hit, köpa mig en förfallen ranch i en dal omgiven av berg.




Nu är det för långt bort från mina älskade barn, min familj och kära vänner. Men man vet ju aldrig. Våra nya kompisar Jane & Pete från Albuquerque (vem kan komma ihåg hur det stavas?) berättade när vi åt middag igår om Janes mamma. Hon har nyligen köpt sig en ranch i New Mexico för att föda upp hästar. Och hon är precis 80 år fyllda!

Vägen genom den här delen av New Mexico kallas Red rock road och landskapet är overkligt vackert i mina ögon. Vilka berg!
"Dead people can't speak, but rocks can". Stod det någonstans. An old indian saying. Till mig talar bergen.








När man reser i USA ska man ta bakvägarna. Det är som att åka tillbaka i tiden och se resterna av det som en gång var. Och hitta pärlor även om de inte är så välputsade på utsidan:





Green Chili - en flerårig vinnare i N M's stora årliga chilitävling. De små friterade bröden heter Sopapilas. Goda. Mysigt hål i väggen med sju bord.



I El Rito finns många hus jag skulle vilja rädda. Ge nytt liv. Hoppas det kommer andra som gör det.



Fast indianerna tror att gamla hus ska dö. När det är dags, precis som människor.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0