milenabergquist

Daisy har tre lägen: Sov, gos och röj-röj. Under röj-röjet växer de små hornen ut. De är de där små gula prickarna. Då gäller det att hålla i grejerna och akta tår, fötter, ben... Ibland får jag ta henne i nackskinnet och visa tydligt när det går för långt. Då tittar hon på mig med sina små bruna ögon och jag smälter som vax i solsken. Maddis, uppfödaren, kallade henne Diva och hon är en liten diva. När vi inte ger henne uppmärksamhet sitter hon och piper lite övergivet. "Men jag då, ska ni inte bry er om mig". Då gäller det också att inte ge vika. Jag följer min favvis Cesar Millan och ger inte kärlek för ett beteende jag inte gillar.

"Vad du har mycket regler", sa syster på besök. Ja, det har jag. Och det tror jag är mycket viktigt. Den här lilla sötnosen kommer att väga 40 kilo och mer om ett år. Det är precis som med barn. De små olater du struntar i när de är små, får du ta hand om när de är större och då kan det bli betydligt svårare. Och med lite ordning blir de trygga. I kombination med massor av kärlek blir det jättebra. Nu vet Daisy precis när jag tycker bitandet blir för hårt och då ger hon sig. Hon kan sitta när jag säger sitt och hon sitter och väntar på sin mat tills jag säger "Var så god". Dessutom gillar hon att åka bil och har lärt sig att sitta på golvet framför passagerarsätet fram. Hoppar glatt in i bilen.

Gosperioden är ljuvlig...Och sov...


Nu ska jag skriva en artikel om Toftaholms herrgård - fint ställe mellan Ljungby och Värnamo. Värt en omväg. Sist när vi åkte ner, f D, före Daisy, sa jag till Lasse att jag inte stod ut med vare sig McD eller någon vägkrog och så hittade jag denna vackra 1800-tals herrgård i White Guiden. Det blev en ljuvlig lunch i vacker miljö och resultatet av det blev ett reportage i Gran Turismo... Trevliga familjen Colfach äger stället där de förverkligat sin dröm. www.toftaholm.se

Mitt liv har tagit en ny riktning. Jag "bor" nu mer på köksgolvet tillsammans med valpen Daisy, nu 9 veckor. Hon är den ljuvligaste rottweilertik man kan tänka sig. Just nu sover hon som en stock, med rumpan på en kudde och resten av kroppen på golvet. Inte konstigt att hon är trött. Vi har varit uppe sedan 05.00 och mediterat, röjt, väckt Lasse, hälsat på kor, gått i skogen bland daggvåta vitsippor. Livet med en valp gör att allt på något sätt krymper. Vi är i köket, vi går ut i trädgården för att kissa och leka, sedan in i köket igen... Det är det lilla livet och ändå så blir det så stort. Våren är mer intensiv, mer närvarande och det är en stor gåva att ha fått denna lilla valp. Valpar gör att man blir mer närvarande och Daisys närvaro öppnar allas hjärtan. Jag ser fåglarna, hör bina och humlorna som surrar i lönnen...

Några bilder från veckan:

Adjö till Madde, uppfödaren på Kennel Chosen Angels. Inte så konstigt att jag valde henne.



I bilen ner till Skåne. Hon somnade i mitt knä efter fem minuter:



På Bäckatorp. Lasse har golvjouren:



Stor kille, liten hund.



Och i detta nu efter en milt sagt intensiv första majmorgon.