Känguru på Kvinnaböske
Inte långt från Grevie ligger Kvinnaböske krog och hotell. Ett charmigt halmtaksklätt hus med restaurang och sex rum, http://www.kvinnaboske.se.
Sedan 1 maj i år drivs stället av en nyazeeländare och vid grytorna basar en kocka, också från samma land, dock inte fru, ifall någon undrar.
Själva matsalen påminner om en fransk bykrog och vid vackert väder kan man sitta ute och äta. Perfekt miljö för den som vill ha barn med sig och inte tvingar dem att sitta still under hela middagen.
Menyn är till synes mycket svensk med allt möjligt gott från Bjäre och Härjedalen (kanske för att nyazeeländaren också driver en skilodge i Vemdalen som ju inte alls ligger i Härjedalen, men...) som färsk fisk, bjärepotatis, hjortron och rencarpaccio.När vi var där härom kvällen var ju sjäva renen slut och istället erbjöds man känguru. Här hoppar råvarorna kors och tvärs över jordklotet. Det känns förlåtet den här gången med tanke på ägarens ursprung. Ja, inte för att de har kängurus på Nya Zeeland... I alla fall var det inte vi som beställde carpaccion utan det gjorde gänget från Dalarna vid grannbordet och de sa att köttet var jättegott och smakade som oxfilé. Jag som är en envis typ och gillar det närodlade kommer inte att smaka, men å andra sidan tycker jag ju om att vara nyfiken. Vi får se.
Jag åt den godaste vegetariska rätt jag ätit på länge. Längst ner på tallriken låg en bädd av färsk bladspenat. På den en härligt timjansmakande polenabit med stekta champinjoner. Ovanpå tronade ett mycket vackert torn (vackrare i verkligheten än på bild) bestående av grillade grönsaker och grillad halloumi. Fräscht och gott. Det hemlagade kumminknäckebrödet till förrätten gick inte heller av för hackor.
L tyckte att kvällens höjdare var det danska ölet - Maj Bock från Herslevs bryggeri. Vackert kastanjefärgat bryggt på vetemalt, humle och gaer - vad nu det är?
Apropå danskt öl så har det ploppat upp över 100 småbryggerier över hela Danmark under de senaste åren. Många restauranger, Noma är bara ett exempel, satsar stort på att kombinera mat och öl. Och bryggerierna frodas, kanske beroende på att man i Danmark får köpa öl direkt på bryggeriet, vilket vi ju inte kan här i Sverige som fortfarande lider av överförmynderifasoner och vi tvingas gå till systemet för att handla våra starkare varor. Därför har småbryggerier också mycket svårare att hävda sig här och ta plats på Systemets hyllor. Hoppas att detta snart ändras och att vi snart kan köpa både öl och vin direkt hos de som producerar (ja, det finns vinodlare i Sverige). Visst är Systemet duktiga på vin, men jag vill kunna handla dessa varor på samma sätt som tyskar och fransmän, något annat känns kränkande. Så det så.
I övrigt gläds jag åt undersökningen från Kanada, kolla SvD.se, som visar att de som äter kolhydrater är smalast. Det har jag väl alltid trott. Hur många feta svenskar såg vi på 50-talet? Då åt vi ju knappt något annat än potatis. Resultaten från undersökningen bekräftar bara min tes om att bantningsmetoder inte fungerar så bra. Det är så himla tråkigt i längden att banta att nästan alla slutar och blir ännu tjockare. Det finns bara ett sätt: Äta mindre portioner och röra sig mer. Och göra som min mormor - lita till det sunda förnuftet, lyssna till sin kropp och äta lite av varje. Själv skulle jag avlida så här års om jag inte fick äta nötig, fast, nyupptagen färskpotatis med smör, eller rödbetor med smör, eller spagetti (vanlig - utan tillsatta fibrer) med färska gula ekologiska skånska tomater från Tant Grön. Mer om Tant Grön en annan dag.
Sedan 1 maj i år drivs stället av en nyazeeländare och vid grytorna basar en kocka, också från samma land, dock inte fru, ifall någon undrar.
Själva matsalen påminner om en fransk bykrog och vid vackert väder kan man sitta ute och äta. Perfekt miljö för den som vill ha barn med sig och inte tvingar dem att sitta still under hela middagen.
Menyn är till synes mycket svensk med allt möjligt gott från Bjäre och Härjedalen (kanske för att nyazeeländaren också driver en skilodge i Vemdalen som ju inte alls ligger i Härjedalen, men...) som färsk fisk, bjärepotatis, hjortron och rencarpaccio.När vi var där härom kvällen var ju sjäva renen slut och istället erbjöds man känguru. Här hoppar råvarorna kors och tvärs över jordklotet. Det känns förlåtet den här gången med tanke på ägarens ursprung. Ja, inte för att de har kängurus på Nya Zeeland... I alla fall var det inte vi som beställde carpaccion utan det gjorde gänget från Dalarna vid grannbordet och de sa att köttet var jättegott och smakade som oxfilé. Jag som är en envis typ och gillar det närodlade kommer inte att smaka, men å andra sidan tycker jag ju om att vara nyfiken. Vi får se.
Jag åt den godaste vegetariska rätt jag ätit på länge. Längst ner på tallriken låg en bädd av färsk bladspenat. På den en härligt timjansmakande polenabit med stekta champinjoner. Ovanpå tronade ett mycket vackert torn (vackrare i verkligheten än på bild) bestående av grillade grönsaker och grillad halloumi. Fräscht och gott. Det hemlagade kumminknäckebrödet till förrätten gick inte heller av för hackor.
L tyckte att kvällens höjdare var det danska ölet - Maj Bock från Herslevs bryggeri. Vackert kastanjefärgat bryggt på vetemalt, humle och gaer - vad nu det är?
Apropå danskt öl så har det ploppat upp över 100 småbryggerier över hela Danmark under de senaste åren. Många restauranger, Noma är bara ett exempel, satsar stort på att kombinera mat och öl. Och bryggerierna frodas, kanske beroende på att man i Danmark får köpa öl direkt på bryggeriet, vilket vi ju inte kan här i Sverige som fortfarande lider av överförmynderifasoner och vi tvingas gå till systemet för att handla våra starkare varor. Därför har småbryggerier också mycket svårare att hävda sig här och ta plats på Systemets hyllor. Hoppas att detta snart ändras och att vi snart kan köpa både öl och vin direkt hos de som producerar (ja, det finns vinodlare i Sverige). Visst är Systemet duktiga på vin, men jag vill kunna handla dessa varor på samma sätt som tyskar och fransmän, något annat känns kränkande. Så det så.
I övrigt gläds jag åt undersökningen från Kanada, kolla SvD.se, som visar att de som äter kolhydrater är smalast. Det har jag väl alltid trott. Hur många feta svenskar såg vi på 50-talet? Då åt vi ju knappt något annat än potatis. Resultaten från undersökningen bekräftar bara min tes om att bantningsmetoder inte fungerar så bra. Det är så himla tråkigt i längden att banta att nästan alla slutar och blir ännu tjockare. Det finns bara ett sätt: Äta mindre portioner och röra sig mer. Och göra som min mormor - lita till det sunda förnuftet, lyssna till sin kropp och äta lite av varje. Själv skulle jag avlida så här års om jag inte fick äta nötig, fast, nyupptagen färskpotatis med smör, eller rödbetor med smör, eller spagetti (vanlig - utan tillsatta fibrer) med färska gula ekologiska skånska tomater från Tant Grön. Mer om Tant Grön en annan dag.
Kommentarer
Trackback
