Konversation på badbrygga

Inte långt från Hovs hallar ligger Norrebro hamn. Den är inte stor och här finns inga vräkiga jätteyatchar, bara ett tjugotal småbåtar, en radda färggranna båthus av trä och en lång pir som skyddar hamnen. Längst ut finns en badtrappa. Soliga dagar sitter folk här och solar och fikar. Och många kommer för att ta ett dopp.
L och jag tycker det är underbart att åka ner en stund på seneftermiddagen med varsin stol, varsin bulle, varsin bok och lite kaffe. Sedan sitter vi där och njuter av hela faderuttan. Och tjuvlyssnar på folk. Följande konversation pågick intill oss för ett par dagar sedan. Jag försökte koncentrera mig på min bok, men det gick bara inte. Sällskapet bestod av mamma, pappa, vuxen dotter och hennes pojkvän.
"Vad ska vi äta till middag?", frågar mamman.
"Vi har ju ätit allting", säger dottern.
"Jag tycker vi gör bryta", säger pojkvännen vars dialekt avslöjar att han är uppifrån, medan de andra troligen hör hemma i Göteborgstrakten.
"Vad sjutton är det?", frågar pappan.
"Jo, man tar tunnbröd, krossar det i en tallrik, klickar över hjortronsylt och häller mjölk runt. Och sedan på toppen en skiva stekt falukorv", säger pojkvännen.
Tystnad. Mamman och pappan tittar på varandra ytterst tveksamt.
"Det är jättegott, liksom surt och sött", insisterar pojkvännen.
Inget svar.
"Jag tycker vi lagar köttbullar", säger mamman och fortsätter:
"Vi har ju allt som behövs utom köttfärsen".
"Ja", säger pappan, märkbart lättad över att slippa brytet. "Och så kan vi ju liva upp det hela med....", han tänker, tystnad. Jag väntar med spänning på vad han tänker piffa upp köttbullarna med.
"Med blomkål,", säger han glatt varpå dottern tittar lite irriterat på honom och suckar:
"Vi kan ju grilla hamburgare."
"Nej, då måste vi ju köpa grillkol, tändvätska och bröd och..." invänder mamman.
Tystnad en lång stund.
"Köttbullar blir bra. Det har vi ju faktiskt inte ätit. Vi har ju ätit allt annat", säger mamman igen. Och jag undrar förstås över hur länge de egentligen har firat semester tillsammans när de nu har hunnit äta allt.
"Och blomkål", säger pappan och tittar uppfordrande på dottern.
"Ja, gör köttbullar då. Men har vi ströbröd?", säger hon lite uppgivet.
Tystnad igen. Vågorna slår mot piren.
"Jag vet! Jag vet vad vi inte har ätit", utbrister pojkvännen lyckligt och sätter sig upp. Alla tittar på honom. Jag med, lite diskret över bokkanten.
"Vi kan äta torsk med äggsås".
Då kan L inte hålla sig längre. Han gapskrattar, lägger boken över ansiktet och håller nästan på att tippa fällstolen bakåt. Eftersom han läser Olle Carlssons "Religion för ateister" så jag förstår att han också tjuvlyssnat.
"Är den så rolig boken", frågar jag lite generat liksom för att rädda situationen. I ögonvrån ser jag hur familjen tittar på L.
"Ja, himmel", svarar han och skrattar ännu mer.

Efter ett tag blir det tyst, både på L och familjen som plockar ihop sitt. Jag försöker läsa vidare i Lyckan, kärleken och meningen med livet som jag verkligen tycker om.

"Då så. Då blir det köttbullar", säger pappan medan de går bort mot parkeringen.
"Med blomkål" säger pojkvännen.






Kommentarer
Postat av: Johan H

Hejsan Mille,

Trevlig blogg du skriver. Kärlek o potatis är det enda man behöver, resten får vara en saltstänkt kryss.



Soliga hälsningar från säker hamn,

Johan

2009-07-29 @ 15:50:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0