milenabergquist

Jag fick ett mejl från en god vän som jag inte träffat på många år. Hon skrev bland annat:

"Det märks att du mår bra och att du njuter av livet....har du inga motgångar
alls eller är livet bara som bäst?!
En arbetskamrat till mig...hon har bara motgångar...hur kommer det sig att
livet är så olika.???"

Det är sant, jag njuter verkligen av livet och visst har jag motgångar, eller utmaningar som jag hellre väljer att kalla dem.

Jag har lärt mig att tro på lagen om lika - the law of attraction" som den heter på engelska. Allt handlar om energier och genom att njuta och glädjas kopplar jag liksom upp mig på dessa energifrekvenser. Ju mer tacksam och lycklig jag är för allt som sker runtomkring mig, dessto mer glädje och njutning kommer i min väg. Alltså: det jag lägger energi på får jag mer av.  Om jag kan glädjas av allt smått, som nyplockade, smörstekta kantareller, svalorna som bygger bo på vårt hus, paddan som hoppar på min grusgång, så är det som om livet förser mig med ännu mer saker att glädjas åt.

Och lagen om lika gör ju förstås att det också kan bli precis tvärtom, den som fokuserar på problem, motgångar, sjukdomar - får mer av detta.

 "Så enkelt kan det väl inte vara", kanske någon invänder, men tänk om? Att vända sina tankar, att välja att se utmaningar i "motgångar" kan låta enkelt, men det är ett arbete som kräver övning. Det kan ta tid, men jag väljer att öva dagligen för jag har märkt att det ger tydliga resultat.

Jag tror att det handlar hur vi väljer att se saker. Om vi ser glaset som halvtomt eller halvfullt. Om vi ser möjligheter eller problem. Nästan allt i livet går att se något gott och ljust i, även om det ter sig dystert. Motgången kan ju också vara det som gör att vi utvecklas som människor. Jag frågar mig alltid när en "motgång" dyker upp - vad kan jag lära mig av det här? Alltid finns det något.

Jag tror att vi människor själva skapar våra liv genom våra val. Jag tror att vi själva är ansvariga för hur vi har det. Och det fina i kråksången är att vi alltid kan göra nya val, varje sekund, varje minut, varje dag.

På bilden: Piren i Norrebro. Så vackert, så rofyllt. En bild att glädjas av när det stormar ute, som det gör just nu. Vilket ju i och för sig är rätt skönt för då slipper jag gå upp ur sängen fast klockan är halv två på eftermiddagen.