Krönika och lite till

Här är min senaste krönika i SvD för de som inte läste förra veckans Magasin. Ibland lägger de ut den på nätet och ibland inte. Nu låg den tydligen inte där.

Jag är fortfarande fylld av alla dessa inspirerande möten med människorna i BC. Jag och fotografen Ann Lindberg hade ett fantastiskt flyt när vi reste runt i vår svarta Mustang Cabriolet - ja, ni läste rätt. Döm om vår förvåning vi skulle hämta ut vår lilla hyrbil (billigaste varianten) på Budget car i Vancouver. "This is you car", sa killen och räckte över nyckeln. Just den dagen regnade det, men två dagar senaste så blev den högsommarväder igen. Gissa om vi njöt. Two Swedish ladies in a cab". Att den sedan drog typ 1,5 liter milen är en annan historia.

Och jag skojar inte när jag berättar att Ann blev uppgraderad till 1:a klass på flyget över och fick "sova i en koja", som hon uttryckte det. Air Canada, som för övrigt är ett alldeles utmärkt trevligt flygbolag där man får välja film som kör igång när som helst. Jag såg Grey Gardens på hemresan, två gånger efter varandra. En alldeles ljuvlig film med Drew Barrymore och Jessica Lange. Kolla på http://www.youtube.com/watch?v=tW5ryhrzYC4

Här är krönikan. Och SNÄLLA, kommentera gärna. Vore så roligt att få lite mer kontakt med er där ute i cyberspace.

 

Hållbart liv

Jag har skrivit om det tidigare, om vikten av att följa sin längtan. Och att göra det utan att veta vad som kommer att hända, att släppa den kontroll som vi ändå aldrig har. De senaste dagarna har jag om och om igen fått erfara hur fantastiskt livet kan bli om man vågar förändra sitt liv.

Jag är nämligen i skrivande stund i sydvästra Kanada på en liten och sagolikt vacker ö som heter Salt Spring Island. Det är tidig morgon och allt som hörs är ett amfibieplan som lämnar hamnen nedanför hotellet. Ön består av massor av enorma träd, små hagar och fält och sjöar. Nästan alla lever av jordbruk eller genom olika småföretag. Och alla gör det ekologiskt, hållbart och medvetet. Inte en här och en där som hemma, utan jag menar alla. Nästan allt ön producerar konsumeras också här. Människorna inser att för att de alla ska kunna överleva så här långt från fastlandet och göra det på ett hållbart sätt, måste de stötta varandra. Och maten är ljuvlig så det är ingen uppoffring.

På bondens marknad – 10 gånger så stor som i Stockholm – fanns allt från krukor, smycken till körsbärspajer, ost och mörkt lila paprikor.  Där stod de som vi mött på vår rundresa dagarna innan. Brödkvinnan med ett bageri i trädgården där väggarna tas bort om sommaren som bakar foccacias med färska plommon, blåbär och råsocker. Familjen som tillverkar getostar dekorerade med blommor. Lavendelkvinnan, psykoterapeuten som tillsammans med sin man, före detta biokemist, i ett träskjul tillverkar de mest underbara oljor. Vintillverkaren som flyttade till ön för att pensionera sig och nu gör prisbelönt pinot noir.

Och så bonden och hans fru som trotsat allt ”förnuft” och flyttat från bördiga Kaliforniens jättefält och nu framgångsrikt börjat odla ekologiskt uppe vid ett berg och dit folk vallfärdar för att lära sig.

Alla har de några gemensamma nämnare: De hade en längtan efter naturen, är jätteglada att de från början inte visste vad de gav sig in på, och de har lyckats skapa framgångrika verksamheter. Och alla vill de leva och arbeta utan att missbruka jordens resurser.

”Vi lever på många lager av drömmar. Det är viktigt att vi förvaltar vår gård och lämnar över den till nästa generation i ett ännu bättre skick än när vi kom”, sa bonden Michael Ableman.

----

Tillägg: Jag tror att vi måste tänka hållbart på alla plan i våra liv, oavsett vad det gäller. Jag ska i alla fall försöka så gott jag kan.

 

Nu ska jag laga lammfilé med sallad. Trevlig lördagskväll.

Rosen nedanför växer utanför The Empress Hotel i Victoria. (Kära A, om du läser detta - vilken sort är det?)

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0