Ropen skalla! Heja Kalla!



Taget av Lasse på plats vid medaljceremonien i Whistler i går. Hon var så söt! Lasse plåtade och jag tjoade och skrek: Heja Sverige och så sjöng jag nationalsången med full hals. Folk tittade lite roat på mig, men vadå. Härligt att få känna sig stolt för sitt land. Och inga flaggor eller stora hattar med svenska flaggor på hade vi. Därför fick jag ju låta istället och sträcka upp armarna i segergester och hoppa upp och ner. När vi kom hem konstruerade Lasse en flagga av klisterdekaler och en lång pinnliknande flisa ur ett vedträ. Så nu har vi i alla fall en.

Man får betala för att få biljett till prisutdelningen, men om man köar kommar man in gratis i sista stund och det gjorde vi. Det ska vi göra varje gång en svensk vinner något, har vi bestämt.

Volontären var ledig igår och åkte över bergen bakvägen till tävlingsbackarna för att titta på störtloppet. Den vägen gick det hur lätt som helst att ta sig in till volontärtälten. So much for security. Annars blev vi noggrant scannade för att komma in till prisutdelningen.
Nu har han en hel del kändisar att komma med vid nästa nu-ska-vi-bräcka-varandra-kändisar-middag. Igår åt han lunch med Magdalena Forsberg och hennes kommentatorskollega vars namn Lasse glömt. De var också lediga och åkte lite utför. Sedan åkte han lift med Stig Strand som aldrig hade haft bra väder i Whistler. Men, som ni såg så var det strålande igår. I natt har det snöat ordentligt och nu har det nog övergått till regn. Volontären är på plats, men allt är inställt. Han hoppades att pistmaskinen skulle göra jobbet idag. Från och med i morgon lovar de 11 dagars sol.
Målgården från igår. Inte mycket folk. För dyra biljetter och på grund av att bilvägen från Vancouver är stängd, säger en del. Du måste åka buss. Och det har tydligen inte kommit så mycket folk till BC som de hoppades. Det ligger ju lite avsides om man säger så.

Något som lär vara typiskt nordamerikanskt är den auktoritära organisationen, så även i The Slip Crew team. Ledaren är en iron lady och det hon säger är lag. Ingen protesterar, ingen. Och många av volontärerna är väl utbildade människor med stor erfarnhet av slipping. Lasse som just har lite svårt med auktoriteter får ideligen bita sig i tungan.

Här får ni en bonusbild på mig och de olympiska ringarna i Whistler.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0