Vår i Whistler

Det finns en japan, doktor Emotos, som via forskning visat att vatten som fryser i negativ miljö, till exempel där någon svär åt vattnet eller spelar atonal mörk musik, bildar fula oformliga kristaller. Däremot om man talar vänligt med vattnet eller spelar Mozart så bildas de allra vackraste mönster. Så här såg det ut på balkongen tidigt i morse innan solen gått upp. Det var så vackert. Isen verkar trivas lika bra som vi.



After ski kan man i alla fall njuta av trots att jag beslutat att skidåkning inte är för mig. Långpromenad och till och med lite löpning i skogen längs med Fitzimmons bäck gjorde mig sugen på en black lager från Okanaghan. Det är ett område längre in i BC, känt för sina viner och fruktodlingar.
Lasse var ledig idag, laddade med en rejäl bacon och äggfrukost och åkte över bergen för att kolla på herrarnas Super G. Sedan möttes vi i solen vid Blackcomb-basen - härligt!

Länge trodde jag att det var rädsla som hindrade mig från att tycka om skidåkning, men jag har nu förstått att det istället var rädsla för att anses som knäpp som gjorde att jag försökte och försökte att tycka om det. Det känns jätteskönt att ha accepterat att jag är som jag är och att skidåkning inte är för mig. I alla fall inte utför.

Men njuta av bergen och snön, det tänker jag fortsätta med. Den här ska jag åka om vädret fortstätter att vara fint, gondolan från Blackcomb till Whistler.



Så här mycket folk var det för övrigt som lapade sol och köade för bobsleigh eller vad det nu kan vara nedanför Whistler.



Nu ska det lagas buffalofärsbiffar med sås på svart trumpetsvamp från Vancouver Island och potatismos. Gotti, gotti.

Så bra, jag är superhungrig, imorgon börjar jag jobba mina sista 5 dagar som slipper, känns skönt samtidigt lite vemodigt, men nu hägrar Aspen ;-)
Och lyssna på www.mountainfm.com vi rockar till den stationen varje kväll ;-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0