Ashcroft

Ensamma igen, Lasse och jag, efter en synnerligen trevlig vecka med Maggan och Leif. Tänk att Maggan och jag träffades när vi jobbade som projektledarassistenter på Brindfors annonsbyrå, 1983. Vi var tre stycken som alltid hängde ihop, Maggan, jag och en Maggan till (vi saknade er här, Maggan H!). Sedan fick vi våra första barn med tre veckors mellanrum, slutet 86, början 87 (min Ville).

Vi gjorde en utflykt till Aschcroft, en spökstad en mil västerut. 1880 bodde här 2000 personer och staden hade fängelse, skola, kyrka, hotell och inte mindre än 20 barer! Fem år senare tog silvret slut och kvar var bara ett gäng ogifta gubbar varav den sista dog i slutet av 30-talet. I dag syns bara resterna av några hus på en förunderligt vacker plats. Här finns fina längdåkningsspår.














På vägen dit såg jag en liten gård att drömma om. I en dal, omgiven av berg och med en liten sjö framför.



Och så såg vi först en varg:



Och en liten bit längre ner, en räv:



Båda låg och spanade ner på vattnet i bäcken. Kanske efter fiskar eller fåglar eller vad det nu kunde vara. Härligt i alla fall med det vilda, så närvarande. Jag älskar Aspen med omnejd! Åk hit! Ni kommer inte att ångra er och det är lika underbart vinter, vår, sommar som höst.

Lunch intogs på Main Street Bakery. Tuna melt för Lasse och chicken noodle soup för mig. Eftermiddagen har vi tillbringat i solen på terrassen. Nu styrkepromenad för mig. Lasse vilar knäet. Kram...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0