OS regnar bort? Och en liten historia om en porslinsterrin

Bakom det ni tror är himmel ligger Whistlerberget.
Arrangörerna oroar sig, men än är det många dagar kvar. 12 för att vara exakt. Jag kan känna deras ångest när snön smälter från backarna, men den är inte min. Det blir som det blir och vädret kan vi inte påverka. Och om det nu är så att vi faktiskt kan påverka vädret med våra tankar så tänker jag vara positiv och tro att det perfekta OS-vädret kommer när det är dags. Det ska vara minus fem och sol, säger Lasse som för övrigt har hämtat ut sin knallblå uniform idag. Så här ser den officiella dräkten ut. Den brandgula hjälmen kommer stå sig grann därtill.

När Lasse fick sina kläder sa mannen som lämnade ut dem apropå Lasses uppdrag: "Slip crew - wow, that's tough!"
Vid lunchen var min käre fästman rent svettig av nervositet. Han har aldrig gjort något liknande förut. "Kunde jag inte ha valt att börja med något litet disktriktsmästerskap", utbrast han. Nej, han börjar direkt med ett Olympiskt spel. Vilken utmaning!
För alla er som inte har SvD:s Magasinet kommer här dagens krönika:
Att ge är en förutsättning för att få. Min bästa julklapp är ett bevis för att gåvor kan komma från helt oväntat håll.
För ett år sedan ropade jag in en engelsk 1800-talsservis på en auktion. Så fort jag såg den hörde jag den ropa: ”Köp mig!”. ”Har vi inte tallrikar så det räcker och blir över?” undrade min man stillsamt, men snart blev han lika förälskad som jag. Servisen blev vår för 4400 kronor. Ett fynd, med tanke på att den består av 83 delar: 36 tallrikar, 17 djupa tallrikar, 15 assietter, 1 stort uppläggningsfat, 4 mindre uppläggningsfat, 2 ännu mindre fat, 2 skålar varav en med lock, 1 terrin, 3 såsskålar med men och lock, 2 små terriner med fat. Det blev 53 kronor delen för denna antika servis.
Runt kanten slingrar sig en grön guldkantad bård. Innanför exotiska blommor i rött, gult och orange med gröna och blå blad. I mitten något som för tankarna till en köttätande växt och strax vid sidan av en fiskliknande uppochnervänd drake i rödaste rött. Dekormålaren fick förmodligen inspiration från Kina och att han eller hon var lycklig i skapandets stund, råder inga tvivel om.
Jag njuter varje gång jag dukar. Dels för att den är så vacker, dels i ödmjukhet över att jag nu får förvalta den. Ett av uppläggningsfaten har någon gång åkt i golvet, gått i 20 bitar men lagats omsorgsfullt med små tennstift. En sådan lagning skulle idag förmodligen kosta mer än hela servisen.
En vecka före jul ringde Daniel från auktionsfirman och sa att säljaren hade lämnat in ytterligare en servisdel han tidigare glömt. Han ville inte sälja den utan sa att vi skulle ha den. Det är en praktpjäs. En ljuvlig jättelik gräddbakelseliknande soppterrin med lock och fyra ben. Så överraskande och så värmande. Tack du underbara, generösa människa.
Blidväder och kravmärkt tjock liten kyckling
Jag kan tala om att han syns lång väg i sin brandgula hjälm. Se här:

Själv har jag skrivit och promenerat i byn. Whistler village är trevligt, även om det är lite Walt Disneyaktigt eftersom hela byn byggdes för bara några år sedan. Skidklädesaffärerna ligger på rad, men även en hel del trevliga små fik och restauranger. Det doftar grillade burgare och karamelliserade äpplen.
Middag blir dock hemma. Jag har köpt en organic chicken på Nestor's. Det är matbutiken, liten utanför byn, där innevånarna själva handlar. Kyllingen som är liten och tjock ska klyvas och stekas i ugn på toskanskt vis med rosmarin, vitlök och citron. Till det ska jag göra en bönsallad och rostade potatisar.
Av min yngste son Tom lärde jag mig härom veckan att göra världens godaste potatis. Dela i bitar, koka i fem-sex minuter, skaka sedan i durkslag så att ytan blir lite ruff. Stek i olivolja i ugnen med flingsalt. Det blir som pommes! Ljuvligt knaprig. Sedan blir det softning framför brasan. God kväll och god helg önskar jag er alla.

Så här ser den ut

Lasse har fixat lite för att alla ska kunna se vilka vi hejar på.

I natt har det snöat lätt här i Whistler. Här råder ett lugn före stormen. Överallt pågår det förberedelser. I dag gick vi förbi arenan i Whister Village där de ska ha prisutdelningar och de är långt ifrån färdiga med den. Under pressenningar pågick allehanda aktiviter med spadar. Men, det är 15 dagar kvar. Jag ska följa arbetet.
Lasse har stora nojan nu för sitt volontärskap. Han ska ju jobba i damernas "slip crew team" vilket inte alls innebär att hans ska stå utplacerad längs backen redo att rycka in, som han trodde. Nej, han och de andra ska åka i samma backar som de tävlande och föra undan lös snö med skidorna. Detta ska göras i världens fart med enorm precision mellan åkarna. De ska ploga, åka bakåt, åt sidan och vara "dancers on skis" som det stod i ett mejl. Jag vet att han kommer att klara det galant. Idag har de också fått reda på hur de ska bete sig ifall det kommer en björn. De ska långsamt backa sin väg.
Själv har jag skrivit ett kapitel i min roman, eller vilken sorts bok det nu blir, och det känns riktigt bra. För övrigt kommer jag knappt se röken av Lasse när han börjar jobba i backarna, så jag kommer att kunna skriva massor. Disciplin är mitt motto just nu.
Märkligt. Här kommer pågå ett OS medan jag skriver på min bok.
Ännu stilla i Vancouver
Åt fantastisk god indisk mat igår på Viji's. Kolla på www.vijs.ca. Önskar att det fanns en sådan indier i Stockholm. Härlig stämning och underbar mat. Bara kvinnor i köket. Man kunde se dem jobba och de jobbade så lugnt, trots att restaurangen var fylld av folk. Och de skrattade och verkade ha hur kul som helst.. Lasse var helt fascinerad över hur rätt efter rätt ändå dök upp på disken där de hämtades av personalen. "Vad roligt de verkar ha och vad lugna de är", påpekade Lasse för vår servitris. "Ja, de är hemmakockar från början och de har inte gått på den där myten att det ska skrikas och visas ilska i ett kök.", svarade hon. "De ger oss massor av energi", fortsatte hon och snodde vidare. Ja, det är ju så det är. De positiva energierna går till dem och så in i maten och ut till oss och hela rummet där alla njöt av kryddiga läckerheter sjöd av glädje.
Jag har bestämt mig nu för att bara äta grönsaker och fisk om jag inte vet vart köttet kommer ifrån. Jag tänker bara äta kött från djur jag vet har haft det bra och som har slaktats på ett värdigt sätt. På Viji's var det inga problem för de jobbar bara med sådana råvaror. Fast jag åt bara grönsaker i alla fall.
Första dagen på en lång resa
Nu frukost och sedan ska vi leta efter en bil att köpa.