milenabergquist

Så fort man känner en tanke som förminskar på något sätt. Så fort vi känner att vi inte tillåter oss att vara i vår glädje kan det vara bra att säga stopp till sig själv. Sitt eller ligg ner. Gör det bekvämt för dig själv. Ta tre djupa andetag. Andas in genom näsan och fyll lungorna och magen med ny frisk luft. Håll andetaget en lite stund och släpp långsamt ut luften igen. Tänk dig att du gör dig av med alla negativa tankar. Tänk på vad du just nu har att vara tacksam över. Känn tacksamheten flöda genom kroppen. På http://www.chopra.com/agnilight/oct09/podcast hittar man små korta enkla meditationer som kan göra underverk. Pröva!

Nu ska jag göra en pumpasoppa till lunch. Min syster, min mamma, min systerdotter och min systers två vänner kommer och hälsar på. Kul! Sedan ska jag göra en äppelpaj med björnbär. Ha en ljuvlig lördag. M

Ute viner det, kan jag tala om. Hela dagen har regnet piskat mot fönstren. Molly gick till brevlådan (25 meter) sedan vägrade hon gå ett steg till. Skönt.

Precis när jag satt in den marockanska kycklinggrytan i ugnen slocknade allt. Jag fick treva mig ut i hallen och leta efter ficklampan. Strömmen hade gått i stormens fotspår. Lite spännande faktiskt. Istället för grytan fick jag äta finncrisp (jag älskar finncrisp) med vällagrad gréve och lyxig gräddig delikatessyoghurt med vaniljsmak, köpt på Matdistriktet, som för övrigt är en mycket trevlig butik. Rådmansgatan 57 i Stockholm.

I dag har jag skrivit en artikel om alger för SvD. Och nu är det tomt på artikelfronten. Medvetet tomt. Jag ska nämligen dyka in i en djup skrivfas och avsluta det första av de fem halvfärdiga bokmanus jag har i min dator. Nu är det koncentration, fokus och disciplin som gäller för min del. Och det ska bli roligt, härligt och stimulerande. God kväll.

Ljuvligare film än Julie och Julia får man leta efter. Jag, som galet matintresserad, njöt hejdlöst. Gå och se den bums! Meryl Streep är som vanligt fantastisk. Den handlar om en amerikansk kvinna som bestämmer sig för att laga alla rätter ur Julia Childs klassiska kokbok An introduction to french cooking. På svenska heter den Det goda franska köket och även jag har ett särskilt förhållande till denna kokbok. På det glada 80-talet jobbade jag på Brindfors annonsbyrå som ägdes av bland andra Leon Nordin. Han är en fantastisk kreatör och hjärnan bakom flera av 80-talets mest framgångsrika reklamkampanjer. Rolig var han också och heltokig. Han kom ofta in på mitt lilla rum, jag jobbade som projektledarassistent, och snackade en stund. Sedan skällde han ut mig en gång också för att jag som korrekturläsare hade godkänt en alldeles för dålig, i hans tycke, copy. På Brindfors var det ansvar under frihet som gällde. I alla fall så var det Leon Nordin som översatte Julia Childs praktverk till svenska och jag har lagat massor ur den. Och jag kan lova att den är fantastisk. Beuf Bourgignonen är lika god som den ser ut att vara i filmen.
Jag älskar filmer som lämnar mig med en varm känsla i magen.

Se här en snutt: http://www.imdb.com/video/imdb/vi77595161

Vi hade en liten middag i lördags och lät Jamie stå för menyn. Ja, inte riktigt. Först min höstfavorit igen till förrätt. Gröna blad och endive, lite härlig grön ost - denna gång Kvibille Ädel, rostade pinjenötter och en god balsamvinäger, lite god olivolja, flingsalt och peppar. Sedan en lammstek på tre kilo från Ändebols gård, ja, jag vet att jag tjatar, men de har världens godaste lamm. Denna gång bottnade Jamie (ur boken Ministry of food) en ungspanna med morötter, lök, klyftorna av en hel vitlök och örtor. Jag tog salvia från trädgården i Skåne och rosmarin från balkongen, några lagerblad, salt och peppar. Man behövde inte ens skala lök och morötter, bara tvätta dem. Ringlade över en god olivolja och lade steken, saltad och pepprad och oljegniden ovanpå. In i het ugn, 250 grader och sedan skulle värmen sänkas direkt till 200 grader. Tre timmars bakande. Se till att det inte steker torrt genom att spä med vatten och ös gärna.

Sedan ut med steken när den är klar. Jag gillar lammstek som är genomstekt. Och håll den varm i folie. Medan den vilar gör man såsen. Försök att skeda bort rent fett. Mosa sedan grönsakerna med en potatisstöt. Häll sedan alla detta i en kastrull, vispa ur ugnspannan med lite vatten. Tillsätt det och två teskedar mjöl. Vispa ihop. Häll på ett stort glas rött vin och låt puttra ihop en stund. Späd med hönsbuljong. Sila. Häll tillbaka i kastrullen. Smaka av med salt och peppar. Himmel vilken god sås! Lammet smälte i munnen tillsammans med rostade grönsaker och potatis till.

Sedan gjorde jag en dessert jag länge tänkt göra ur hans italienska bok, en semi fredo. Det är en slags rispudding med kanderad frukt, mörk choklad och hackade pistagenötter. Den tog evigheter att göra, men blev så god, så god. Krämig, halvfrusen och fräscht osöt.

Min bästa vän har en son som heter Kalle. Han har Williams syndrom, en slags kromosom-mutation som gör att han inte är som alla andra. Kalle är särdeles underbar ung man, 20 år, och han är precis sådan som vi andra "normalstörda" är innerst inne, som vi var från början innan vi lade på oss våra sociala masker, manér och började döma och mäta oss med vår omvärld. Han är så som vi borde våga vara. Han lever i nuet, är tydlig med vad han vill och inte vill och han visar stor, kravlös empati mot andra. Så här gick det till i förra veckan.

Kalle tyckte själv att han var i riskzonen för svininfluensa och gick till vårdcentralen för en spruta. Han tycker det är mycket intressant med sjukvård och spännande med vaccinationer och tittade noga på när nålen gick in i armen. Bästa vännen Gabriel däremot är livrädd för sprutor, men i rädsla för influensan bestämde han sig ändå för att vaccinera sig. Till vårdcentralen följde då Gabriels pappa, pappans flickvän och Kalle med som stöd. Kalle höll honom i handen medan Gabriel stålsatte sig.

Dagen därpå när Kalle skulle gå till skolan sa han, när han passerade köket, till sin mamma med stor vördnad i rösten: "Tänk vad modig Gabriel var igår."

När jag hörde detta tänkte jag på alla gånger jag sjäv avfärdat andras rädslor med ord som "Det är väl inget att vara rädd för", "Skärp dig".

Vi har så mycket att lära av Kalle.

PS.  Om ni undrar varför jag inte skriver så mycket nu så beror det på mitt nya liv bestående av struktur och fokusering. Det känns fantastisk och jag skriver mer om det en annan dag.

Jag kan varmt rekommendera det ekologiska köttet från Ändebols gård. Godare finns inte. Det kommer fint styckat, du beställer själv hur och de levererar till Stockholm. KÖP! Som jag säger: Hellre en riktigt god biff en gång i halvåret än kött från djur jag inte har en aning om hur de har behandlats medan de levde. När det gäller Ändebols djur, vet jag att de hade det toppen så länge de levde och blev slaktade på ett litet slakteri alldeles i närheten av gården. Och priset är så bra att jag kan unna mig en god köttbit lite då och då. Störst skillnad på detta kött och vanligt butikskött är färsen. Den är fantastisk.

Läs mer här:

Hej alla gamla kunder!

Hösten är här, dags att fylla frysen. Ändebols gård erbjuder detaljstyckat KRAV-nötkött enligt följande:

Hängmörad ko, säljs i kvartar. Välj mellan styckningsalternativen ”Hockey-mamma” eller ”Husmor”.
Pris 65:-/kg, helfallsvikt, uppskattas till 350-380 kg.

Hängmörad ungnöt, säljs i kvartar. Välj mellan styckningsalternativen ”Hockey-mamma” eller ”Husmor”.
Pris 75:-/kg, helfallsvikt, uppskattas till 250-280 kg.

Färs kan köpas i vaccade förpackningar på 7,5 kg/st. Pris 75:-/kg.

Hängmörade detaljstyckade bitar från tjur finns också: Biff 295:-/kg, innanlår 255:-/kg, fransyska och rostbiff 205:-/kg. OBS dessa detaljer är STORA.

Leverans kommer att ske vecka 45, troligen 4/11. Vi räknar med att stanna i Södertälje, Västberga, Järva Krog och Täby.

Vi kommer även att slakta några ungnöt till samt mellankalv för leverans vecka 47 (troligen).
Hör av er om ni är intresserade av det också.

Lammkött kan också beställas. Vi ska försöka ordna slakttillfällen så att leverans kan ske samtidigt som ovanstående.

Mejla svar till [email protected]




Hälsningar från Ändebols gård, 28 september 2009
Katarina och Magnus Molitor
0706 87 15 00
www.andebolsgard.se


Förklaring till styckningsalternativen:
Ungnöt-Hockeymamman:
Benfritt:
Filé
Biff
Entrecote
Innanlår
Rostbiff
Fransyska

Resten blir färs, dvs:
Rulle, Ytterlår, Märgpipa, Bog, Bringa, Hals
Lägg fram och bak
Övrigt småkött

Ungnöt-Husmors:
Benfritt:
Filé
Biff
Entrecote
Innanlår
Rostbiff
Fransyska
Rulle
Ytterlår

Grytkött med ben:
Märgpipa skivad med ben
Bog skivad med ben

Till färs:
Bringa
Hals
Lägg fram och bak
Övrigt småkött


Ko-Hockeymamman:
Benfritt:
Filé
Biff
Entrecote
Innanlår
Rostbiff
Fransyska

Resten blir färs, dvs:
Rulle, Ytterlår, Märgpipa, Bog, Högrev, Bringa, Hals
Lägg fram och bak
Övrigt småkött

Ko-Husmors:
Benfritt:
Filé
Biff
Entrecote
Innanlår
Rostbiff
Fransyska
Rulle
Ytterlår

Grytkött med ben:
Märgpipa skivad med ben
Bog skivad med ben

Till färs:
Bringa
Hals
Lägg fram och bak
Övrigt småkött

Mellankalv
Benfritt:
Filé
Biff
Entrecote
Innanlår
Rostbiff
Fransyska
Ytterlår+rulle
Bog

Följande detaljer måste väljas som skivor eller färs:
Hals
Rygg
Bringa
Lägg
Övrigt småkött blir färs.

Precis när jag skulle gå ut och kratta - ett rofyllt evighetsjobb - så började det regna. Då slapp jag det. Gjorde yoga istället och bastade. Sedan såg jag mitt favoritprogram: Mannen som talar med hundar. Han är klok han, Cesar Milan. Han rehabiliterar hundar och tränar människor, säger han.
Tack vare Cesar gör Molly inte längre utfall mot små skällande hundar, vilket hon gjorde när jag fick henne. Jag har praktiserat hans teorier, blåst upp mig och med kraft gått förbi alla dessa ouppfostrade stackars krakar med mattar och hussar som står och talar till dem som om de vore barn: "Fy dig lilla Fiffi, inte får du skälla på den stora hunden".
Nu passerar även Molly de arga småttingarna utan att ens ägna dem en blick. Skönt, tack Cesar!
Synd att så många hundägare inte uppfostrar sina hundar. De kanske tror att de är snälla men de gör istället sina hundar olyckliga.
Här ligger min Molly på mitt köksgolv och solar sig. Det var igår alltså. Om solen skiner någonstans i trädgården eller i huset så letar hon upp strålarna, lägger sig och njuter.

Ja, det är bara att nosa upp ett Citygross och börja handla där. Kul att ett litet, familjeägt företag utmanar jättarna genom att våga. Tjing Mille

Så här skriver Camilla:

City Gross gör det - Äkta vara, riktig mat utan onödiga tillsatser
City Gross går nu ut stenhårt för att hjälpa konsumenten att välja rätt mat, kolla » klippet jag nosat upp!

Alltså de kommer att märka ut alla varor som klassas Äkta vara enligt Mats-Eric Nilsson (den hemlige kockens) modell. Det är hans organisation » Äkta vara som står med pekpinnen. Detta innebär att en av de stora problemen för oss konsumenter ”jag förstår inte innehållsförteckningen” eller ”jag kan inte läsa det är för små bokstäver” blir undanröjda. Du behöver bara leta efter Äkta vara-märkningen och du är garanterad mat,inte kemi och utfyllnadsmaterial.

Detta gör att jag hoppar upp och ner på stolen av glädje!!

Vilken press kommer inte detta att sätta på industrin att plocka bort onödiga tillsatser om de vill sälja sina produkter? Vilken press kommer inte detta att sätta på övriga handlare, ICA, Coop, Axfood med flera att göra likadant?

Bakgrunden består säkert av många olika saker och, här är min och Matupprorets del i det hela. Eftersom jag har min tipsfunktion på Matupprorets sajt så får jag ju alltid reda på det mesta. Lite historik i ärendet, hittar du på sidan » turnétack. Jag träffade 14 butikschefer under min turné då under december – februari och hade möjligheten att prata om vikten av bra mat utan onödiga tillsatser och Matupproret vill ju att detaljhandeln tar sitt ansvar också. Att de i sin tur ställer krav på leverantörerna att plocka bort de onödiga tillsatserna. Vad hände sedan då? undrar ni.

De lyssnade, på mig de där timmarna, de kontaktade Mats-Eric Nilsson. Ni vet "hemlige kocken" Mats-Eric Nilsson sitter med i Matupprorets expertpanel. Han kommer att certifiera dessa varor. Hoppas ICA, AXFOOD, COOP och alla andra butikskedjor hör av sig till honom och gör samma sak. Tillsammans är vi starka.

Båten håller på att vändas, detta gör att det går fortare! Inget är »omöjligt!

Otroligt glada hälsningar!
Camilla Sparring

Se filmen "I am because we are" om ni inte såg den på SvT1 igår. Madonnas Malawi, heter dokumentären. Finns nog på SvTPlay. Läs om den på http://www.iambecauseweare.com

Tom och jag åt middag hos Rut i fredags. Ja, Rutan är sedan länge död men hennes ande lever kvar i det gamla huset där hon en gång hade keramikverkstad och sedemera krog. Hon var en av de berömda Systrarna Lundgren vars släktingar än i dag driver det berömda kaféet tvärs över gatan och vars lätta vaniljhjärtan jag kan drömma om.

Hon ler nog i sin himmel, Rut, l i alla fall när det gäller maten. Är ni i närheten: åk dit och pröva äggakakan. Denna skånska variant på ugnspannkaka var så fluffig att den kunde ha lättat från tallriken om inte det rökta och knaperstekta fläsket hållit den på plats i den heta gjutjärnspannan. Smörstekta äppelskivor och läckert, knappt rörda lingon till. Mums.

Det var så gott och så vackert presenterat på tallrikarna och stället borde vara fullproppat en fredagkväll. Nu var det inte så, bara ett fåtal gäster som hade letat sig dit i höstmörkret. Varför? Beror det på priserna? Varför lägger vi svenska så lite av vår budget på att äta ute? Var höll alla grannar hus?

Kanske beror det på att Rut saknas, eller någon ställföreträdande Rut. Någon som kunde svara på frågor om vart lammet kom ifrån, om det var stjärnanis i rödvinssåsen och som kunde tipsa om rätt vin till rätt maträtt. Någon med en massa matkunskap, en personlighet. Av kocken såg vi intet, ingen ägare syntes heller till. Den unga tjejen som serverade gjorde sitt bästa, men det räckte liksom inte för att göra kvällen till en optimal upplevelse. Jag hoppas innerligt att det var en udda kväll, att hovmästaren var tillfälligt bortrest och att den lilla röda stugan i vanliga fall är knökfull om helgerna.

Så här ser det ut:

I natt blåste det så jag trodde att taket skulle lyfta. När jag vaknade i morse hördes bara fåglarna, vinden hade mojnat och solen lyste. Nu sitter jag på övervåningen och ska skriva färdigt ett hemma-hos-reportage. Från fönstren ser jag kastanjernas kronor, de växer på rad borta vid gästhuset, och bladen är alldeles rödgula. Vårt vårdträd, lönnen, som växer i mitten av gårdsplanen, är fortfarande mest grönt.

Molly snarkar på mattan bredvid mig och i gästrummet sover Tom, min yngsta son. Jag älskar den känslan av att vara vaken och veta att jag har ett eller flera barn som sover i mitt hem. Då känner jag mig rik. Han är 19 år nu så jag får vara glad när han väljer att komma och hälsa på. Igår lagade vi en korma tillsammans. Gott och mysigt.

Så här ser gästhuset ut.

Hörde jag rätt när jag lyssnade på P1 i förmiddags? "Ja, det gjorde du", sa goda vännen C när jag berättade vad jag trodde att jag hade hört innan jag blev avbruten av telefonen. Någon intervjuade årets nobelpristagare i kemi och frågade honom vad han trodde det var som gjorde labbet han jobbade på så framgångsrikt. Var det någon speciell utrustning? Det är cantinan, svarade han. Kaféet, matsalen, alltså. Underbart, tycker jag. Det visar att mötet mellan människor är så oerhört viktigt och mötet över en delad måltid, eller en kopp kaffe. Människor och mat - mycket viktigt.

Därför bjuder jag här på lite inspiration till söndagens middag. Köp en fin kravmärkt köttbit, typ fransyska,

och gör en gammaldags stek med massor av sås, gelé, kokt potatis och grönsaker. Och bjud hem några vänner, släktingar eller grannar på middag. Njut.

I en debattartikel i måndags i Svenska Dagbladet skriver den tidigare socialministern Bengt Westerberg att det vore farligt att tillåta svenska vinproducenter att sälja vin på sina gårdar. Jag tycker verkligen precis tvärtom. Jag tycker att det ÄR farligt att behandla oss svenskar som om vi inte själva kan ta ansvar för vår vinkonsumtion. Vad är det som gör oss annorlunda från resten av människorna i Europas vinproducerande länder? Varför ska inte våra nyblivna vinbönder få konkurrera på lika villkor med sina likar i resten av världen.

I Kanada träffade jag fantastiska vin- och ciderproducenter som hade byggt blomstrande verksamheter kring vin på gårdar som annars kanske skulle ha lagts ner. Busslaster med turister kom för att provsmaka och köpa vin och cider. Produkter av högsta kvalitet såldes under mycket trevliga och former. Ska vi nu inte ge våra svenska vinpionjärer en chans att växa och utvecklas.

Jag tycker mycket illa om detta överförmynderi. Att tro att vi kan komma till rätta med missbruk genom förbud fungerar inte. Istället borde myndigheterna fundera på varför människor dricker för mycket? Vad är det som gör att våra barn häller i sig alkohol på helgerna? Vad är det som gör att vi måste droga oss för att känna oss lyckliga?

Jag tror att bakom varje missbruk finns en stark längtan efter själens väg. En längtan efter att vara sig själv fullt ut. Att droga sig är ett sätt att slippa tankens tyranni, ältandet över det som varit och oro för framtiden, för en stund. När vi är fulla kan vi få en glimt av samma lycka, samma rus som när man är i kontakt med sin källa.

Ju mer vi kan leva i nuet, vara närvarande och vara oss själva, desto mindre droger behöver vi, tror jag. Och jag vill kunna åka till en svensk vinproducents gård och köpa mig en flaska gott vin, när jag vill. Att få äta en god middag och dricka ett väl valt vin till är en lycka.

Det här klippet blev jag så glad och rörd över. Njut! http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0

Att vara lycklig är livets mening, har jag ju skrivit om förut. Nu läser jag en alldeles underbar liten bok som heter The Mastery of Love skriven av en Miguel Ruiz. Den handlar om precis samma sak. Andra människor kan inte göra oss lyckliga om vi inte redan känner lyckan inom oss själva. Precis samma sak är det med kärleken. Att älska sig själv är en förutsättning för att kunna ge kravlös kärlek till någon annan. Han skriver om vikten av att acceptera de människor vi har relationer med, fullt ut. Kravfylld kärlek leder aldrig till lycka. "Bara du gör si eller så, kommer jag att älska dig."

Så, det bästa vi kan göra för att ha en äkta kravlös kärleksrelation med någon är att gå vår egen lyckas väg. Att inte ljuga för sig själv. Så glöm inte att fråga dig själv regelbundet? Vad gör mig lycklig? Det bästa vi kan göra för vår partner är att själv göra det vi verkligen mår bra av. Och mår vi bra, har vi också mycket lättare att ge någon annan kärlek, och så är den underbara fria kärleksdansens igång.

Från det ena till det andra. I morgon åker jag till Skåne för att skriva. Det ska bli härligt. Så här ser vårt ställe bland Bjäres kullar ut.

Igår lagade jag en riktigt höstmiddag till Lasses flygarkompisar, fem piloter, varav två kvinnliga. Det blev så gott. Till mitt favvisbubbel, Crémant de Bourgogne fick de mina favoritpluddevutter. Smördeg utkavlad och ihoprullad med sardellpasta och riven ost. 225 graders ugn i 8-10 min. Till förrätt en liten sallad gjord på små blandade gröna blad, endive, tunt skivat saftigt päron, god grönmögelost i smulor, rostade pinjenötter och över det några droppar balsamvinäger (riktig, utan färgämnen och dylikt från Vasastans Ost) och en god olivolja från Chez Albert på Roslagsgatan. Huvudrätten bestod av en lammnavarin (världens enklaste och mustigaste lammgryta) med rosmarinpotatis, den där man kokar potatisbitarna fem minuter, låter dem rinna av och lägger på en plåt, saltar, strör över rosmarin och blandar med olivolja och sedan in i ugnen 200 g i ca 40 min. Receptet kommer från Johanna Westman och potatisen blir härligt frasig. Till efterrätt Elisabeth Johanssons paj med äpplen och blåbär. De svenska äpplena är fantastiska just nu. Vaniljglass och lättvispad grädde till det. Och till det ett alldeles underbart kanadensiskt isvin som jag fick av det förtjusande paret Thomas i Vancouver.

Tyvärr glömde jag som vanligt att plåta och istället får ni hålla tillgodo med en bild på världens absolut godaste focaccia med plommon, blåbär och råsocker. Den fick Ann och jag av underbara bakerskan Heather på Salt Spring Island, hon som hade bageri mitt ute i skogen. Vi åt den sedan till lunch. Köpte var sin kaffe på en mysigt kafé i Ganges och smusslade med detta ljuvliga medhavda bakverk.

Som bonus får ni också en bild från Heathers hus. Ett sådant skulle jag så gärna vilja bygga till mig och Lasse. Någon gång. Och havet ska man se från fönstren.



Underbart med kastrullerna som hänger i enkla krokar fästa i grova spikar i brädan ovanför.

Camilla Sparring är en eldsjäl som värnar om den goda maten. Hennes mejlutskick kan ni beställa, se längst ner på denna sida. Hon uppmanar alla föräldrar att gå till skolorna och provsmaka. Det kan löna sig att ta strid. När mina barn var små så jobbade jag igenom att de fick mjölken tillbaka till dagis och att de slapp bre sina mackaor med Lätta.

Så här skriver Camilla idag:


Matupprorets nyheter i oktober -09
Matupproret i Matakuten måndagen den 5 oktober, kl 21.00 på TV4. Nu är debatten igång igen och att den kommer att plockas upp hela tiden tills maten är bra till våra barn, sjuka och äldre!

Jag föreslår att du tar dig tid, åk till barnens skola provsmaka maten. Och varför inte ta med kameran? Gör det gärna flera gånger så du har koll på vad barnen får för typ av mat.

Fråga skolköket om man använder mycket hel- och halvfabrikat. Färdiga köttbullar, färdiga biffar, chiken nuggets, kyletter, fiskpinnar, pannkakor, fiskbullar, pulvermos, pulversås och liknande är helfabrikat. Och det finns tydligen en uppsjö av dessa.
Vad är då bra mat?
Att kommunen nyttjar kökspersonalens kompetens till att laga maten från grunden av bra råvaror kan ju inte vara för mycket begärt? Det är många mattanter som vill det, men de får inte! Skäll inte på personalen utan stötta dem i köket och hjälp dem att förändra och förbättra.
Fråga, fråga fråga
Kom ihåg att bakom disken finns en ofta överarbetad underbetald kock som inte heller har fler än två händer. Det är inte heller kökspersonalen som bestämmer vad som ska serveras. Leta reda på den politiskt ansvariga i din kommun. Om alla vi gör det så är vi 37.000 personer som ställer frågorna.
Äkta vara?
Fråga också efter ingredienslistorna, fråga vilken typ av tillsatser som används och kom ihåg att alla tillsatser är inte av ondo, men det finns en hel del som är det! Ni kan nu gå till » Äkta vara, Mats-Eric Nilssons webbsida, där finns e-nummernyckeln och titta vad dessa ämnen är för något.
Vårt ansvar
Vi kan hjälpa våra barn – det är vårat ansvar att hjälpa våra barn även grannens ungar. När du ändå är i farten; ta en sväng förbi servicehuset och kolla att mormor och morfar också serveras värdig, näringsriktig mat. Hur ser den ut och hur smakar den? Vad får de betala för den och vad innehåller den?
Information, uppmaning och utmaning
Detta nyhetsbrev är dels information och dels en uppmaning eller utmaning att ta reda på så mycket som möjligt om vad som serveras till barnen våra sjuka och äldre, ta de uppgifterna och kontakta era lokala journalister och tidningar i ditt området. Be dem skriva om detta.
Det goda exemplet
Och finns det härliga och jättebra skolor, tala om det också, mejla gärna det till mig så kan vi skriva om det på på min sajt och sprida det goda exemplet. Med matkvalitet och måltid i fokus kommer våra barn, sjuka och äldre bli friskare, gladare och piggare.
En kvarts miljon
Nu hjälps vi åt, tillsammans är vi starka! Och om var och en värvar två personer innan nyår så är vi snart uppe i en kvarts miljon upproriska ställningstagare.

Om du är intresserad att bli lokalambassadör för Matupproret och driva dessa frågor i din hemkommun hör av dig. Det kostar inget, bara ditt engagemang och man lär sig massor!

Vi ses!
Camilla Sparring

Camillas Matuppror, Sveden 125, 790 23 Svärdsjö
www.camillasmatuppror.se, [email protected]
klicka här om du inte längre vill ha nyheter från Matupproret

Igår såg jag Matakuten på TV-4 och jag tycker att det är toppen att Bert Karlsson, Melker Andersson, Carola Magnusson med flera gör sitt för våra barn ska få äta nyttig och god mat i skolorna. Programmet var skrämmande. Skolorna de besökte, och de är tyvärr inga undantag, serverar barnen uteslutande halv och helfabrikat fulla med elände. De unga vars kroppar ska växa sig starka och friska får varje dag i sig massor av kemiska och konstgjorda ingredienser som vi vet kan orsaka allehanda sjukdomar. Det är inte vetenskapligt bevisat, kanske någon invänder, men det ska väl för farao räcka med en enda ynka misstanke för att vi ska låta bli. Våra barn måste få det allra bästa.

Redan när mina barn, som nu är vuxna, gick i skolan fick jag leva rövare för att de bland annat skulle få dricka mjölk till maten och att de skulle slippa att ha Lätta på smörgåsarna. Och det gick. Med detta vill jag uppmana alla ni som har skolbarn att ställa krav på maten i skolan. Förr gick det alldeles utmärkt att laga mat från grunden i skolorna. Det måste gå även idag.

Ibland kan jag inte låta bli att undra vart det sunda förnuftet tagit vägen. Livsmedelsverket - vad gör de? Inte ett skvatt. Livsmedelsindustrin borde skämmas. Upphandlarna i kommunerna likaså. Det borde vara en absolut självklarhet att våra barn får hemlagad mat gjord på de bästa av råvaror, ekologiska och närproducerade. Basta!

Liten brödbulle med doft av karl-johansvamp, smör och mesost.
En alldeles fantastisk krabbklo från Västkusten i något friskt havssmakande och med persiljerot med mera. Några friterade rotfruktschips att själv strö över härligheten. "Det smakar verkligen hav", suckade A njutningsfullt, som satt bredvid mig.

Sedan den absolut godaste och möraste råddjursfilé jag någonsin ätit, aningen späckad med egenrimmat fläsk från Domta Gård (finns på Cajsa Warg). Till detta små, små kluttar av mos, bland annat på selleri och potatis. Potatismoset var toppat med tryffel som för övrigt kommer från Gotland med post till Lux i vadderade påsar. Till detta en lätt men mustig fond och små, små brysselkål. Under en av de små brysslarna låg lite mer av fläsket - så gott. Och så chokladdoppat äpple med havtornssorbet som avslutning. Friskt dessertvin på äpple till.

"Tänk vilket jobb vi har", sa A när vi gick därifrån.

Anledningen till denna ljuvliga presslunch var dels för att visa upp Jens Fagers för Lux specialtillverkade tallrikar och för att berätta om nya krogen B.A.R som öppnar den 6 november. B.A.R står för Blasieholmens Akvarium och Restaurang. De kommer att servera framför allt fisk och skaldjur. Och, till min stora förtjusning, kommer de att satsa på att servera nykokt hummer från Sverige och Nordamerika. Det är bland annat dessa som kommer att få bo i akvariet. Lasse kommer att bli överlycklig. När vi var i nordöstra Kanada förra året åt han färsk, kokt eller ångad, hummer i nio dagar i följd. Det var hummersäsong.

Jag hade aldrig varit på Lux tidigare och efter denna lunch bara längtar jag tillbaka. En enstjärnig krog som denna är ju inget ställe man springer till stup i kvarten, men det kanske däremot B.A.R blir. Henrik Norströms och hans kollegors ambition är att detta ska bli ett enkelt ställe med mycket god kvalitet på råvarorna. Och prisvärt. De lovar till och med att hummern kommer att bli billigare än på andra ställen i stan - underbart.
De kommer också att ha öppet från morgon till kväll bland annat för take-a-way.

Förresten har Henrik Norström, som verkar vara en synnerligen vänlig och ödmjuk person, nyss kommit med en mycket vacker kokbok. I den presenterar han också alla sina svenska leverantörer på ett charmigt sätt. Boken är utgiven av förlaget Hall & Sterner. Henrik vände sig först till ett av våra stora förlag, som tackade nej eftersom det inte bara var en receptbok. Så korkat, så omodernt, säger jag bara i dessa underbara tider av närodlat och ekologiskt.

De stora förlagen har en tendens att missa godbitarna. Så var ju även fallet med min före detta kollega Mats-Eric Nilssons första bok, Hemlige kocken. Då sa ett annat av de stora förlagen att "den inte ingick i deras femårsplan". Hm. Idag är Mats-Eric tjänstledig från SvD för att resa land och rike omkring och föreläsa. Boken blev en supersuccé. Men det var en parentes. Så här ser Henriks bok ut.

Här är min senaste krönika i SvD för de som inte läste förra veckans Magasin. Ibland lägger de ut den på nätet och ibland inte. Nu låg den tydligen inte där.

Jag är fortfarande fylld av alla dessa inspirerande möten med människorna i BC. Jag och fotografen Ann Lindberg hade ett fantastiskt flyt när vi reste runt i vår svarta Mustang Cabriolet - ja, ni läste rätt. Döm om vår förvåning vi skulle hämta ut vår lilla hyrbil (billigaste varianten) på Budget car i Vancouver. "This is you car", sa killen och räckte över nyckeln. Just den dagen regnade det, men två dagar senaste så blev den högsommarväder igen. Gissa om vi njöt. Two Swedish ladies in a cab". Att den sedan drog typ 1,5 liter milen är en annan historia.

Och jag skojar inte när jag berättar att Ann blev uppgraderad till 1:a klass på flyget över och fick "sova i en koja", som hon uttryckte det. Air Canada, som för övrigt är ett alldeles utmärkt trevligt flygbolag där man får välja film som kör igång när som helst. Jag såg Grey Gardens på hemresan, två gånger efter varandra. En alldeles ljuvlig film med Drew Barrymore och Jessica Lange. Kolla på http://www.youtube.com/watch?v=tW5ryhrzYC4

Här är krönikan. Och SNÄLLA, kommentera gärna. Vore så roligt att få lite mer kontakt med er där ute i cyberspace.

 

Hållbart liv

Jag har skrivit om det tidigare, om vikten av att följa sin längtan. Och att göra det utan att veta vad som kommer att hända, att släppa den kontroll som vi ändå aldrig har. De senaste dagarna har jag om och om igen fått erfara hur fantastiskt livet kan bli om man vågar förändra sitt liv.

Jag är nämligen i skrivande stund i sydvästra Kanada på en liten och sagolikt vacker ö som heter Salt Spring Island. Det är tidig morgon och allt som hörs är ett amfibieplan som lämnar hamnen nedanför hotellet. Ön består av massor av enorma träd, små hagar och fält och sjöar. Nästan alla lever av jordbruk eller genom olika småföretag. Och alla gör det ekologiskt, hållbart och medvetet. Inte en här och en där som hemma, utan jag menar alla. Nästan allt ön producerar konsumeras också här. Människorna inser att för att de alla ska kunna överleva så här långt från fastlandet och göra det på ett hållbart sätt, måste de stötta varandra. Och maten är ljuvlig så det är ingen uppoffring.

På bondens marknad – 10 gånger så stor som i Stockholm – fanns allt från krukor, smycken till körsbärspajer, ost och mörkt lila paprikor.  Där stod de som vi mött på vår rundresa dagarna innan. Brödkvinnan med ett bageri i trädgården där väggarna tas bort om sommaren som bakar foccacias med färska plommon, blåbär och råsocker. Familjen som tillverkar getostar dekorerade med blommor. Lavendelkvinnan, psykoterapeuten som tillsammans med sin man, före detta biokemist, i ett träskjul tillverkar de mest underbara oljor. Vintillverkaren som flyttade till ön för att pensionera sig och nu gör prisbelönt pinot noir.

Och så bonden och hans fru som trotsat allt ”förnuft” och flyttat från bördiga Kaliforniens jättefält och nu framgångsrikt börjat odla ekologiskt uppe vid ett berg och dit folk vallfärdar för att lära sig.

Alla har de några gemensamma nämnare: De hade en längtan efter naturen, är jätteglada att de från början inte visste vad de gav sig in på, och de har lyckats skapa framgångrika verksamheter. Och alla vill de leva och arbeta utan att missbruka jordens resurser.

”Vi lever på många lager av drömmar. Det är viktigt att vi förvaltar vår gård och lämnar över den till nästa generation i ett ännu bättre skick än när vi kom”, sa bonden Michael Ableman.

----

Tillägg: Jag tror att vi måste tänka hållbart på alla plan i våra liv, oavsett vad det gäller. Jag ska i alla fall försöka så gott jag kan.

 

Nu ska jag laga lammfilé med sallad. Trevlig lördagskväll.

Rosen nedanför växer utanför The Empress Hotel i Victoria. (Kära A, om du läser detta - vilken sort är det?)